Med det aktuella höstnumret av Lira medföljer samlings-skivan Lira Lyssna, som vi nu bjussar på även här i form av en spellista – därtill med en rad bonusspår på slutet. Ett soundtrack till såväl den senaste utgåvan av Lira som till hösten i musik!
Läs mer om och beställ Liras höstnummer här.
TEXTER: Patrik Lindgren
#1 Ebo Krdum
Worbé é rewbé från Diversity
(Supertraditional Records)
Det är en fin känsla att se en artist som är så lätt att tycka om ta ett så tydligt kliv framåt och uppåt som Ebo Krdum gör här. Inte för att det var något fel på hans tidigare sammanhang, bandet Genuine Mezziga – som utsågs till årets nykomlingar på Folk & Världsmusikgalan 2020. Men här lyfts han in i en etablerad krets av de finaste musiker Sverige har att uppbringa och idémässigt i gänget kring nya skivbolaget Supertraditional, det bästa som hänt svensk rootsmusik på länge. Ebo Krdum sjunger här en sång på fulani om vårt gemensamma ansvar att ta hand om både varandra och naturen vi lever i. Anna Möller har både producerat och skrivit stråkarrangemang, och bland musikerna i övrigt kan nämnas självklare slagverkaren Robin Cochrane. Och om flöjtspelet ter sig bekant så är det Ale Möller som bjudits in i studion.
Läs mer: recension intervju
Länk: www.supertraditional.com
#2 Väsen
Adventspolska från Duo
(Northside)
Oavsett vad som låg bakom trion Väsens nedkrympning från trio till duo så är det bara att konstatera att det lett till en påtaglig nytändning. Hela albumet präglas av nyfikenhet, spelglädje och uppfinningsrikedom. Olov Johansson på olika nyckelharpor och Mikael Marin växlande mellan en elektrisk viola och en violoncello da spalla – ett slags minicello som trakteras som en fiol. Adventspolskan här kan säkert funka när juletiden nalkas – också – men som duon skriver på skivans baksida: ”en låt att spela när man väntar på något bra att hända”.
Läs: recension
Länk: www.vasen.se
#3 Brigaden
Ingen mera Mayflower från Tjocka stenen
(Sing a song fighter)
Brigaden fastnade jag tidigt för när de dök upp och de fick inleda en Lira Lyssna-skiva redan 2014. Få artister kan säga så mycket och skapa så rika inre filmer med sin musik som detta instrumentalband. Så det är roligt att ha dem tillbaka efter några års bortavaro från scener och studior. Ingen mera Mayflower bjuder på en flöjt som för tankarna till Canned Heats gamla Going up the country men med en fet blåssektion som snarare doftar av Goran Kajfeš Subtropic Arkestra och typiska, lite marsch-aktiga rytmer som bara låter som Brigaden. Ett smakprov från kommande albumet Tjocka stenen, som efter några tjuvlyssningar låter som deras klart starkaste hittills.
Länk: facebook.com/karleksbrigaden
#4 Helen Salim
Be still från Imaginary gardens
(AMP Music & Records)
Så till en debutant som verkligen sätter ribban högt här, med ett spår där dramatiken hänger som en tung, skimrande sky över Britta Virves varsamt hamrande piano, Jonas Bäckmans snyggt pådrivande trummor och Helen Salims röst som en tryggt värmande ljusfackla. Och på det gästande Johan Christofferssons frasiga solo på altsaxofon. Grunden är annars en kvintett där vi också hör Mattias Olofsson på gitarr och Tomas Sjödell på kontrabas.
Läs: recension artikel på Lira.se
Länk: facebook.com/helensalimvocalist
#5 Staerna
Dingi dingi från Staerna
(Staerna Records)
Kvartetten Staerna presenteras närmare på Improsidorna (samt på webben) och här får vi höra hur det kan låta när arabiska folksånger möter nordisk traditionsmusik i en bredare folkrootsig inramning. I centrum de två rösterna, palestinsk-jordanska Nemat Battah och trallspecialisten Isa Holmgren. Dingi dingi är en protestsång från 1919 vars syfte var att lyfta fram och hylla de kulturella likheterna snarare än dåtidens politiska skiljaktigheter mellan Egypten och Sudan. För att det skulle blir en Staerna-sång har de smugit in en halling som Isa skrivit, och de två melodierna gifter sig ju förunderligt väl.
Läs: recension
Läs: artikel på Lira.se
Länk: www.staerna.com
#6 Flukten
Barneblues från Velkommen håp
(Odin Records)
Norska kvartetten Flukten föddes mitt under och som en konsekvens av förra årets lockdown och en obändig, närmast oanständig, lust och drivkraft att skapa musik. ”Dirty jazz” kallas deras musik någonstans och nog är det lite skitigt och stökigt på ett befriande vis! Barneblues hör till skivans mer återhållsamma spår, skriven av trummisen Hans Hulbækmo och med Hanna Paulsbergs saxofon och Marius Hirth Klovnings gitarr i en spännande duell. Allt medan Bárður Reinert Poulsens envetet pulserande bas får mig att minnas ett spännande datorspel från 1980-talet.
Läs: recension
Länk: odinrecords.bandcamp.com
#7 KiKi
春の海 / Haru no umi från KiKi no ki
(KiKi))
Omslagsduon KiKi visar hur det kan låta när en hundra år gammal japansk sång lyfts in i ett nutida sammanhang. Tjejerna berättar i ett mejl att 春の海, eller ”Vårhavet” för er som inte kan japanska tecken så bra, skrevs av kotospelaren Michio Miyagi, tillägnades inlandshavet Seto och var ursprungligen en duett mellan flöjten shakuhachi och cittran koto. Shakuhachin har KiKi behållit men kotons roll har tagits över av en shamisen, duons signum. KiKi skriver att sången ofta spelas på nyår i Japan och att den får dem att tänka på typiska japanska landskap.
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: kiki.gyided.com
#8 Torgny Sjöstedt med Togges Band
Ödets nyck från Stockholm. Allt gott!
(Sing a song fighter)
Torgny Sjöstedt har en lång historia i svenskt musikliv, och många minns honom kanske från proggbandet Love Explosion. Numera har han sitt eget band som finns i flera versioner och har här spelat in ett utsökt fint litet album, med lika raka som avigt träffande textrader som något litet påminner om generationskamraten Torkel Rasmusson, som skrivit baksidestexten till skivan. Ödets nyck har han skrivit ihop med nära kollegan Anders Ellegård och hela sången består egentligen av runt ett dussin verser. På pedal steel grymme Mathias Danielsson!
Läs: recension
Länk: www.singasongfighter.bandcamp.com
#9 Hoven Droven
Jensine från Trad
(Heilo Records)
Det trettioårsfirande folkrockbandet visar på nya skivan att de är minst lika taggade som någonsin och bjussar på en brokig kavalkad av rätt olikartade och mångskiftande låtar. Jensine är skivans vackra ballad och har som inspiration Kjell-Erik Erikssons farfars gamla uttjänta träbåt som ligger halvt bortglömd vid sjön hemmavid. Ursnyggt melodispel på fiol och sax och så lite mäktig dramatik på det med arrangemanget för stråkar. Själva är de särskilt glada över trumsoundet, vilket de berättar mer om i intervjun!
Läs: recension artikel (endast för prenumeranter)
Länk: www.hovendroven.net
#10 Lena & Daniel
Com você från Amor
(Lobjär Recordings)
Från jämtländska betraktelser till avväpnande brasiliansk charm när vi möter duon och kärleksparet Lena Swanberg och Daniel Bingert, där Lena står för text och sång och Daniel för det mesta som låter, pjångar, blippar och svänger, även om han fått viss hjälp av Olle Linder på perkussion just här. Låten är från härliga skivan Amor som vi skrev om i förra numret men är alldeles nysläppt på strömningstjänsterna.
Läs: recension artikel på Lira.se
Länk: www.lobjarrecordings.bandcamp.com
#11 Olov Johansson & André Ferrari
Torpet från In Beat Ween Rhythm
(Olov Johansson Musik)
Mer pjång och boing och tjoff får vi här, när Olov Johansson återförenas med gamle Väsenbekantingen André Ferrari, basist och inte minst slagverkare par excellence som numera hörs i bland annat världsbandet Bokanté. Lyssnandet på deras musik är lite som att sitta med på ett briljant jam, som visar sig egentligen vara högst genomtänkt och förberett av två ytterligt samspelta instrumentalister. Musik att lyssna på noga, om och om igen, där ständigt nya detaljer dyker upp, överraskar och förtjusar.
Läs: recension
Länk: www.olovjohansson.se
#12 Eiwor Kjellberg Band
Stand out / Stå ut från Stand out
(Kakafon Records)
En sann traditionsbärare men också, vilket hon visar på detta album med all önskvärd tydlighet, en låtsnickrare av yppersta klass. Musiken är vardagsnära och ofta lättsam i tilltalet men aldrig alldaglig eller tunn. Gärna med ett uns av humor och ibland ett sjok av vemod, som i låten här – en gissar jag överdrivet ödmjuk tioårig bröllopslåt tillägnad maken, som hon menar inte annat kan än att stå ut med henne …
Läs: recension
Länk: www.eiworkjellberg.se
#13 Helena Davidsson
Svala, fladdermus från Aldrig lika konstig och ensam igen
(Kakafon Records)
Visst är det en fin bild: den ljumma, stilla sommarkvällen av filosoferande och begrundande och så insikten att svalorna man följt lite lojt med blicken runt huset plötsligt är fladdermöss. Helena Davidsson har tagit sin sångpoesi till ett litet superband av musiker som Olle Linder, Lisen Rylander Löve, Jon Fält och så producenten Henrik Cederblom som här också hörs på Nick Drake-doftande gitarr.
Läs: recension
Länk: www.kakafon.com
#14 Anna Gréta
Nightjar in the northern sky från Nightjar in the northern sky
(Act Music+Vision)
Den isländska men sedan ganska länge Stockholmsbaserade Anna Gréta Sigurðardóttir har vi lärt känna som pianist, men här kliver hon för första gången fram också som vokalist på ett lågmält, intimt och vackert album som också utgör hennes debut – det släpps i slutet av oktober på tyska skivbolaget Act. Kvartetten är isländsk med Hilmar Jensson på gitarr, Skúli Sverrisson på bas och Einar Scheving på trummor och tillsammans målar de här en lätt Twin Peaks-doftande historia som hittar kraften i det återhållsamma.
Läs: artikel (endast för prenumeranter)
Länk: www.actmusic.com
#15 Perttula
Talvenselkä från Pajavasara
(Bafe’s Factory)
Vi slutar med en rejält suggestiv resa genom ett vintrigt Finland. Toni Perttula har inspirerats av ljuden från smedjan, där bland annat de metalliska hammarslagen mot städet fått utgöra samplade grunder för hans eget melodiska, rytmiska och klangliga utforskande på dragspelet. På bara fem minuter spelas en hel liten film upp, full av action och dramatik och halsbrytande sceneribyten. Och Perttula sällar sig till en redan lång rad av egensinnigt nytänkande finska dragspelare.
Läs: recension
Länk: www.bafesfactory.fi/perttula
+ 10 BONUSLÅTAR
#16 Tuulikki Bartosik
Synka från Fýri
(Efni Records)
Min kollega Sunniva Brynnel tipsade om den estniska dragspelarens nya ep Fýri som spelades in i skogen i Lahemaa nationalpark i norra Estland. ”Fågelkvitter blandas med solodragspelets fraser och skogens torra akustik som omger dragspelet gör lyssningsupplevelsen verklighetstrogen, som att vara där, på mossan framför dragspelet.”
Läs: intervju (endast för prenumeranter)
Länk: tuulikkibartosik.com
#17 H Self
A thin layer of him från Broken live on
(Ella Ruth Institutet)
Lite i skuggan av superhajpade David Ritschards nya skiva Blåbärskungen debuterar nu i höst nära kollegan Henric Hammarbäck under namnet H Self med den ypperliga skivan Broken live on, från vilken vi här hör ett smakprov.
Läs: recension
Länk: https://www.ellaruthinstitutet.se/
#18 Dr Lonnie Smith
Move your hand från Breathe
(Blue Note)
Hammonddoktorn Lonnie Smith lämnade jordelivet den 28 september, vid 79 års ålder, och vi minns med värme denne legendariske jazzorganist så full av musikalisk finess. Singeln Move your hand blev hans sista utgåva, en nyinspelning av Smiths egna låt från 1969, nu med självaste Iggy Pop på sång, och den finns också med som bonusspår på vissa utgåvor av Dr Lonnie Smiths sista album Breathe.
Läs: recension
Läs: intervju (endast för prenumeranter)
Länk: drlonniesmith.com
#19 Rena Rama
De fem årstiderna från Jazz i Sverige -73
(Caprice Records)
En annan jazzgigant lämnade oss nyligen, bara dagar efter Smith: blåsaren Lennart Åberg som också han blev 79 år. Åberg gjorde avtryck både som kulturpolitisk drivkraft och som musiker, bland annat i sammanhang som Radiojazzgruppen och Oriental Wind. Här hör vi honom som flöjtist med kvartetten Rena Rama, i Åbergs egna komposition från gruppens första album 1973.
#20 Kolonien
Morgondag från kommande albumet Till skogen
(Supertraditional)
Det dröjer till nästa år innan folkpopkvartetten Koloniens nya, hett efterlängtade album kommer, men här är redan deras andra singel, Morgondag, tillägnad ”det faktiska ögonblicket då det vänder, då både mörker och ljus existerar samtidigt. Den där känslan av att nå skogens kant eller bergets topp, att ge efter och kunna andas igen.”
Länk: www.kolonien.nu
#21 Okuté
Caridad från Okuté
(Chulo Records)
Vi plockar upp ekona av latinamerikanska rytmer från Koloniens låt och landar på Kuba och närmare bestämt Havanna där kollektivet Okuté håller till och håller liv i de lokala traditionerna, om än i en högst samtida inramning. Här den hejdlöst svängiga tradlåten Caridad.
Läs: recension
Länk: facebook.com/OkuteRumba/
#22 Sara Ajnnak
Earth sisters från Homo sapiens and my people
(Egen utgivning)
Sara Ajnnak är framme vid sitt fjärde album och breddar ständigt sitt uttryck, utan att kompromissa med ursprunget i det samiska och jojken. Här har hon bjudit in en rad medsystrar som Elin Teilus och Rita Tila till en global appell från jordens alla ursprungsbefolkningar. Själv skriver hon: ”Jag vill att musiken ska vara motsatsen till historiens snävhet, där människor blev placerade i olika fack och boxar med få eller inga möjligheter att bryta mot normen, där vill jag genom musiken vara fri. Skapa ett gränsöverskridande ljudlandskap.”
Läs: recension
Länk: www.saraajnnak.com
#23 Lars Danielsson Liberetto
The fifth grade från Cloudland
(Act Music + Vision)
Utsökte kontrabasisten Lars Danielsson är, här hemma möjligen något i skymundan, en av Sveriges mest välrenommerade musiker internationellt. Här med egna gruppen Liberetto där kärntruppen är Grégory Privat på piano, John Parricelli på gitarr och Magnus Öström på slagverk.
Läs: recension
Länk: actmusic.com
#24 Bengt Jonasson
Kersti lilla
(Ö Records)
Först ut i en serie av fem besläktade låtar hör vi här elbasisten Bengt Jonasson ta sig an den dalsländska folksången Kersti lilla tillsammans med Jonas Knutsson på sopransaxofon och Mårten Hillbom på slagverk. Bakom projektet finns ganska avancerade musikteoretiska idéer kring rytmik, melodik och harmonik men låt oss inte oroas – det är bara att luta sig tillbaka och njuta …
Länk: facebook.com/OEskivbolag
#25 Katherine Priddy
True love will find you in the end
(Egen utgivning)
I höstnumret av Lira kallar vår recensent den engelska folksångerskan Katherine Priddys omtalade debutalbum The eternal rocks beneath för ”en närmast fulländad debut” och skriver att ”formen blickar tillbaka till 1960- och 70-talens folkrevival, men sångernas ovanliga ackordföljder bidrar med en mystik som ger sångerna ett skimmer av tidlöshet.” Här har jag valt ett spår som faktiskt inte är med på albumet utan släppts separat, en ömsint tolkning av Daniel Johnstons skeva alt-klassiker True love will find you in the end som råkar vara en av undertecknads favoritsånger.
Läs: recension
Länk: katherinepriddy.co.uk
Prenumerera på Lira för att hålla dig a jour med vad som händer inom jazz, folk- och rootsmusik!
