Väsen

Dela den här recensionen:

I slutet av 2020 fick folkmusiklyssnare i Sverige och runt om i världen en rejäl överraskning när Väsen meddelade att gitarristen Roger Tallroth valt att lämna gruppen. Hur skulle ett band som skapat ett så stilbildande sound och fått efterföljare och kloner världen över (hej, Drakskip!) nu låta? Och att en lämnar när de tre medlemmarna hade spelat tillsammans i över trettio år hade säkert kunnat ta knäcken helt på många band. Men inte på Väsen!

I stället verkar Mikael Marin och Olov Johansson ha genomgått ett slags pånyttfödelse, och i en serie liveströmmade konserter från Marins vardagsrum i våras strålade de av spelglädje och inspiration. Dessa konserter var också premiärtillfällen för ett antal nya låtar, och på albumet Duo får vi dem nu i skivformat. 

Och jodå, visst har man lyckats skapa ett nytt Väsen-sound, med hjälp av en rad nya instrument. Skivan är en blandning av nyskrivna låtar, tre Eric Sahlström-kompositioner samt flera traditionella Upplandslåtar – några av dessa spelade duon redan under sin första tid tillsammans i mitten av 1980-talet. 

Det utrymme i det låga registret som gitarren lämnat efter sig fyller nu Mikael Marin upp med dels en sorts miniatyrcello och dels en oktavstämd elektrisk viola på vilken han fingerspelar basgångar. Olov Johansson har utöver sin vanliga nyckelharpa lagt till en oktavnyckelharpa samt en silverbasharpa vars raspiga borduntoner sätter färg på bland annat den egna Silverschottis.

Här finns gott om blivande Väsen-hits, men en som verkligen fastnar i minnet är faktiskt en av de långsammare låtarna, en brudmarsch som med skuldercello och oktavharpa får en oerhört maffig klang. Även tolkningarna av Sahlströms stillsamma Andakten och Stormyren är ljuvliga, och det riviga silverbasljudet i andra spår är snyggt ösigt.

Duo är både en imponerande omformning av gruppen men också en alldeles ypperlig skiva. Efter att ha varit ett fan av bandet sedan mitten av 1990-talet ser jag nu fram emot många fler Väsen-år i det här formatet.