Sagor & swing

Det känns på sätt och vis helt passande att Sagor & Swing riktar blicken mot Saturnus på sitt åttonde och sista album. Duon, som utgörs av Eric Malmberg på orgel och Ulf Möller på trummor, har tidigare främst rört sig utefter organiska upptrampade stigar, där traditionella polskor och valser – samt arvet efter Bo Hansson och Merit Hemmingson – fått lunka fram. 

Samtidigt har den analoga, sjuttiotalsmurriga ljudbilden alltid burit på djupt kosmiska inslag; drömlika och psykedeliskt färgade melodier och rytmer vars repetitiva natur ofta frammanat en direkt känsla av svävande hypnos. Och kanske än mer: glädje. 

Att motståndslöst och värdigt driva ut i världsrymden ter sig således som ett alldeles utomordentligt väl valt bokslut på en tjugofemårig konstgärning i den minimalistiska electrofolkmusikens tjänst, där albumformatet som sammanhållet konstverk alltid premierats. 

Vänner av Sagor & Swings tidigare album lär känna igen sig här. Rymdsonden blickar nämligen, rent explicit, bakåt mot tidigare värv och bildar därigenom, med sin ömsinta och bitvis dystopiska rymdjazz, en sorts helhet som rör sig långt bortom dessa tolv stycken. Det blir inte sällan ganska vemodigt, som i den kongenialt döpta En kärlekssaga med ett nyckfullt slut, eller som i albumets cirkelslutande och medley-lika b-sida. In i evigheten!