Kasper Agnas

Kasper Agnas tillhör tillsammans med Finn Loxbo de mest intressanta unga gitarristerna på dagens svenska experimentscen. Redan på debuten Grain (2021) visade han prov på kompositoriska färdigheter som gick en annan väg än den jazziga han vandrar med sina bröder i Agnas Bros. 

Om soundet på Grain var mer elektrifierat och post-rockigt, skalar han av på Stockholm 2019–2023. Under perioden komponerade han ett trettiotal kompositioner, varav sex återges här, framförda i olika konstellationer av musiker som Linnea Talp, Josefin Runsteen, Max Agnas med flera. Att Agnas litar på sitt material är befriande. Klanger återkommer, repetition som metod är hela tiden närvarande; någon tvingande vilja att förändra finns inte, i stället bjuder han in lyssnaren att befinna sig i materialet, vila i det, växa. 

Ändå är det varierat, här finns ”fingerpicking” på gitarren, långa klanger från fiol och cello, påträngande trumpeter. Medan Nostalgi I–IX är ett slags etyder, stycken av en stillsam meditation utan vare sig sorg eller glädje, bara ett melankoliskt varande, är Agogics II tätare med drivande trummor av Nils Agnas. Olika, men egentligen bara en variation på ett framgångsrikt tema.