Steve Swallow

Det är mitt i sommaren när detta skrivs, solen glöder från en oändlig himmel, folk vallfärdar till stranden, och Steve Swallow släpper ett album döpt till Winter songs. Kanske borde vi skjuta på recensionsdatum tills första snön fallit?

Nå, Swallow är en av jazzens åldermän, har spelat bas med Jimmy Giuffre, George Russell, Art Farmer, Stan Getz och partnern Carla Bley, och vid 86 års ålder har han rätt att göra vad han vill. Inte minst som det här är hans första album i eget namn sedan 2013 och det första överhuvudtaget sedan livskamraten Carla Bley gick bort 2023.

Swallow säger själv i intervjuer kring albumet att det är musik som svarar på sorgen. Han pratar om att han behövde något att göra under de långa, ensamma dagarna. Det är kanske så man ska tolka ”vintern” i titeln; låtar i livets slutskede där årstiden representerar en känsla, en tid för reflektion och återhämtning.

Musiken på Winter songs känns dock inte särskilt ledsam eller melankolisk. Det som slår en allra mest är hur kompetent det låter. Steve Swallow är en suverän jazzbasist, lyrisk och melodisk. Sextetten han leder följer honom varsamt och initierat. Inte minst gitarristen Steve Cardenas, som vi mest känner för samarbeten med Paul Motian, bär flera av låtarna med utsökt självständighet.

Det är stillsam musik, men aldrig tråkig eller tom. Atmosfären drar in en, förväntar sig respons, och efteråt, när allt är över och vintern väl är här så är man bara glad över att man fick ha sällskap av en mästare.