Gretchen Parlato

Los Angeles-baserade sångerskan och kompositören Gretchen Parlato debuterade för tjugo år sedan och har etablerat sig som en av vokaljazzens mer framgångsrika nydanare och nytänkare. Här är hon nu med ett nytt album fyllt av självsäker samtidsjazz av det slag som blandar andra lika samtida stilar och uttryck och ofta har pianisten och arrangören med mera Robert Glasper med på ett hörn.

Det är snyggt, tillbakalutat, elegant och ganska långt från debutens låtlista med Björk och Hoagy Carmichael och andra.

På The wise ones har Parlato åter teamat upp med multimusikern och producenten Alan Hampton, samarbetspartner sedan länge, och samlat ex-maken och trummisen Mark Guiliana, klaviaturspelaren Gerald Clayton och – var ska sleven vara? – Robert Glasper. Också Becca Stevens, Amber Navran och Meshell Ndegeocello medverkar.

Det är förstås stundtals hur delikat som helst, oerhört välproducerat och Parlatos sång är strålande, oavsett stilart.

Med det sagt, ibland är de här katterna så sköna och bekväma i sin musikalitet att det blir lite sömnigt. Och, ärligt talat, behöver Stevie Wonders If it’s magic verkligen broderas ut med Glaspers hela karta av feta ackord?

Musiken i övrigt är av Parlato, Hampton, Glasper och John Mease. Texterna är poetiska, om tiden och varat: ”Someday this will be long ago / Though now it’s hard to see / Once were the days that moved too slow / Too quickly came to be”.