Torgny Sjöstedt  med Togges band

Dela den här recensionen:

Vinylskivan börjar med ett tolv och en halv minuter långt brev, Epistel, maj 2020, till stockholmaren Torkel Rasmusson, en av grundarna av Gunder Hägg sedermera Blå Tåget (första skivan Tigerkaka kom 1969). Avsändare är göteborgaren Torgny Sjöstedt som var med i Love Explosion (första skivan Love Explosions bästa låtar kom 1971). Bägge har fortsatt att uppträda och skriva nytt, och där man ganska lätt kan höra Blå Tåget i Rasmussons sånger eller tvärtom, så är skillnaden större mellan Love Explosion och Sjöstedt, milsvid får man säga.

Torgny Sjöstedt är numera en lågmäld finsnickare. Sångerna blir avspända samtal med lyssnaren. Vardagligt ordrik med egensinniga och poetiska vändningar, ibland förströdd, ibland skarp. Vemodig med en rätt unik tonträff i såväl text som pratsång. (Alla texter finns med.) 

Det börjar ljust kring Grebbestad, men vartefter tränger mörkret och döden på (och han som inte fyllt sjuttio än!). Både Bellman och Taube svävar omkring och apostroferas i texterna. Skivan slutar med Sjöstedts tolkning av Evert Taubes Hyllning till Göteborg. Men innan dess vaggvisor för större och mindre, sånger om möten, kärlek, försoning, förluster. Fullständigt avväpnande och för mej helt oväntat.

Togges band består denna gång mest av glesa gitarrer, ett munspel, trummor, bas och en pedal steel, från Mathias Danielsson, Karolina Brännström, Thomas Frank, Fredrik Swahn och Sjöstedt själv. Enstaka insatser av Amanda Fritzén, Johan Wahlgren och Afra Rubino.