Flukten

Dela den här recensionen:

Tillkommen under corona-lockdown i Norge inleder kvartetten med titellåten Velkommen håp, ett glatt och slängigt jubelrop, typ larmig pubmiljö och ganska långt från omslagets dånande tystnad. I bandet finns kvickhet och rejält sväng, och en nästan hela tiden närvarande brådska. Riktningarna är flera, tungt bluesgung, lustiga melodier, kantiga spretigheter och några stillsamheter. De spelar med en knixig lekfullhet som Ornette Colemans tidiga kvartett, samma lust med ett tydligt driv framåt, även om målen inte är lika tydliga nu. Något av en klackspark med precis träff.

Hanna Paulsberg på saxofon blåser personliga fraser med klar logik, behärskat och en smula korthugget, mjukare vid stillsamheterna. Marius Hirth Klovnings gitarr är kärv, kort och hård i Barneblues men milt omfamnande i Jonas og hvalen, han hänger ofta runt saxofonen och berikar och spetsar, blir ett klangcentrum. Bárður Reinert Poulsen på bas är en tungt pådrivande, mullrande propeller och Hans Hulbækmos trumspel slutligen ett svallande bollhav, med stora och små, tunga och lätta bollar i luften, minst sagt rörligt. Alla har komponerat, mest Hulbækmo som står för sex av de tio.