Ransätersstämman, som drar igång i slutet av den här veckan, är inte bara en av de riktigt klassiska spelmansstämmorna (grundad 1971), det är också av tradition klassisk skivsläpparmark, ett lägligt tillfälle för folkmusiker att släppa sina nya skivor inför spelsommaren.
Bland dem som passar på i år är Ulrika Gunnarsson och Anders Larsson. Förra sommaren blev båda två riksspelmän i trall. Nu ger de ut sin första duoskiva ihop, efter tre decennier som kollegor och bundsförvanter i trall.
– Jag tycker att det är fantastiskt roligt att Zornmärkesnämnden nu har öppnat upp för att bli riksspelman i trall. Nästan ännu roligare än att vi själva blev riksspelmän är att alla som vill får tralla upp nu, säger Ulrika Gunnarsson.
Ulrika Gunnarsson har sina rötter i den småländska traditionsmusiken, Anders Larsson har sina i den södermanländska. Båda beskriver vikten av att hitta svänget i trallen.
– Vi spelar så klart konserter också, men vårt primära fokus är bruksmusik för dans. Där är sväng och puls helt överordnat allt annat. På det sättet skiljer vi oss från en del andra vokalensembler, som kanske framförallt har konsertscenen som sin främsta arena och tänker lite mer som en kör, att man vill ha enhetlig klang till exempel. Så tänker vi inte överhuvudtaget när vi trallar ihop, säger Gunnarsson.
Finns det några stavelser som ger särskilt mycket sväng när man trallar?
– Vi jagar ju samma sväng. Men det här med stavelser … Jag vill hellre kalla det ljud. För mig finns det liksom ingen lösning i vilket ord man väljer, det finns bara ljud. Jag går åt ljudtänkarhållet, säger Anders Larsson.
Han beskriver deras vokalduo som en fiol och en cello.
– Om vi tänker ensemble så är ju Ulrika en självklar melodibärare och jag skuggar och stöttar och hittar på saker runt henne. Jag får ornamentera och lägga stämmor, men sen får jag ju lite melodiutrymme ibland också.
– Jag kan ju känna att, oj nu är det bara jag som får sjunga melodin här! Men vi har försökt variera det så att inte Anders bara får en kompfunktion, säger Ulrika Gunnarsson.
– ”Bom, bom, bom, bom …” skämtar Anders Larsson likt en kontrabas över zoom.
Skivan Trallverket släpps den 6 juni i samband med att duon har konsert och trallar till dans på Ransäter. Nästan alla låtarna på skivan är efter traditionsbärare som var trallare.
Hur mycket bör den som lär sig att tralla i dag förhålla sig till andra instrumentalister? Ska man hellre försöka efterlikna traditionsbärarna som är trallare?
– Jag tycker man kan hämta inspiration från många olika håll och det ena utesluter inte det andra. Om jag ser på min närmiljö så finns det ingen som direkt trallar eller som jag har lärt mig att tralla av. Så mina influenser har varit lokala spelmän och arkivinspelningar med trallare som Martin Martinsson, Måns Olsson och en massa andra som har trallat före oss, säger Ulrika Gunnarsson.
Hon berättar om det växande nätverk för trallare som finns i Sverige. För den som är nyfiken finns det flera möjligheter.
– Många är intresserade av trall i dag och många hör av sig och vill ta lektioner. Det finns också den digitala sångcirkeln Trallkedjan och olika kurser i trall.
Utöver Ulrika Gunnarsson och Anders Larsson väntar artister som Northern Resonance, Mats Berglund (som också släpper ny skiva med trion), Mojna och Edén Kvifte Nesheim (släppte album i mars) och många andra på Ransätersstämman som hålls 4–7 juni.
Text: Sunniva Brynnel
[ur Lira #2 2026]
