Skivrecension

Royal
Ludvika-Memphis t.o.r.

Jesper Lindell & The Brunnsvik Sounds

Royal

Skivbolag: Yep Roc
Format: LP/CD/DL släpps 26 juni
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 5 jun 2026

Här landar det andra av två album där Ludvika-Lindell och hans kompisar förverkligar en dröm. Hösten 2024 packade Jesper Lindell & The Brunnsvik Sounds väskorna och drog till USA för att spela in två skivor på historisk mark. Ett dumdristigt tilltag kan tyckas, detta att spela in låtar som redan gjorts i fantastiska versioner i de båda legendariska studiorna Muscle Shoals Sound Studio i Alabama och Royal Studios i Memphis, Tennessee.

Alla eventuella reservationer kom på skam när vi sög i oss Alabama-shaken 3614 Jackson Highway som kom i mars. Låtar som Respect yourself och Drift away övertygade starkt i Brunnsvik Sounds tolkningar, och allt kändes bara fullkomligt naturligt. Ett otvunget, organiskt sväng toppat med inlevelsefull sång från Jesper Lindell. En skiva präglad av pondus, precision och lössläppthet. Uppföljande Royal är Memphis-plattan och fortsätter på den inslagna vägen.

Låtar av varierande popularitetsgrad – somliga blev stora hits, andra inte – hämtas från artister av kalibern Otis Redding, Al Green, Ann Peebles, The Staple Singers, Dusty Springfield, Elvis Presley, Willie Nelson, The Box Tops och Rod Stewart. Precis som på föregående lp faller bitarna smidigt på plats, men den här gången i Memphis. 

Musik från Dan Penn, Tony Joe White, Donnie Fritts, Margie Joseph och The Amazing Rhythm Aces förvaltas och återupplivas med kärleksfull hand av höstbleka svenskar på en drömresa till Sun Records rike (ja, i ännu högre grad Hi Records förstås). En resa där ingen turistguide behöver berätta om några attraktioner. Här är det Jesper Lindell och bandet som guidar, och lyssnaren bara njuter av färden.

Soul möter country möter roots. För den mustiga produktionen under den superkorta men väl förberedda studiosejouren står Björn Pettersson, Rasmus Lindell och Jesper Lindell, men de har benäget bistånd av inspelningsteknikern tillika studioägaren Boo Mitchell, som faktiskt är son till den i musikaliska historieböcker för evigt inskrivne grundaren Willie Mitchell.


Fler recensioner

Annonser