Per Texas Johansson

Inspirerad av Radiojazzgruppen och norska Trondheim Jazz Orchestra drog Per Texas Johansson igång Orkester Omnitonal med fokus på nyskrivet. En annan drivkraft bakom inbjudan till bandets top notch-musiker med bakgrund i jazz, klassiskt eller impro, var att Texas länge närt en önskan att spela Stravinskijs Ebony concert, med insikten att han var tvungen att bilda ett eget band för att få göra det.

Premiärkonserten avslutade Stockholm Jazz Festival på Fasching 2021. Succé och skiva spelades in. Nu kommer den andra skivan med nyskrivet material för orkestern, inspelad på Musikaliska Kvarteret den 30 oktober 2024. Violinisten Josefin Runsteen och orkesterledare Per Texas Johansson är liksom pianisten och kompositören Andrea Tarrodi representerade av varsin komposition. Omnitonals pianist Rasmus Borg med tre. 

Plattans sex kompositioner har olika temperament. Inledande Hoax, skriven av Runsteen, är ett orkester-fyrverkeri som spricker upp i hardbopspräck med tenorsaxofonisten Fredrik Ljungkvist. Blåset återkommer i kommenterande sjok och instick som hetsar och underbygger den enskilde rörblåsarens landskap. Hoax är ett suveränt idérikt, humoristiskt och varierat stycke modern third stream-jazz bildat ur ett intrikat sammanvävt Stravinskij-moln. 

Från Hoax rakt in Per Texas Johanssons episkt tillskurna Du kände dig aldrig hemma dit vi tog dig med Milhaud-klanger och tidig Ellington och med stort skrivet utrymme för Josefin Runsteens violin, ekande av många tider. Och bland skuggorna på Musikaliska Kvarteret anas en leende Stravinskij flankera Gershwin, Ellington och Schönberg. 

Musikaliska som tjänat Stockholms och Sveriges musikliv så länge men som nu blivit ett slags våroffer för svensk kulturpolitik när det stängts för konserter för att bli replokal när operan renoveras. Men det är en annan historia. 

Andrea Tarrodis Stop all the clocks är som en lång gryningsscen vilken övergår i ett middagsljus i skarp zenit. Efter crescendo med blecket i tutti går stycket tillbaka ner i ett sista skymningsljus. Titeln för tankarna till W H Audens fina Funeral blues och sordin-användningen till Ellington. 

Plattan avslutas med Borgs tre kompositioner. Den Jon Fosse-associerade Morgon och kväll, en av de finaste berättelserna om döden, där Mattias Ståhls vibra öppnar för Borgs piano. Avslutande stämningsfulla Wolff med skirt bleck och träblås som ett svunnet eko av sirenernas sång i dimman. 

Så här fantastiskt bra är svensk jazz i sin yttersta form. I allt från skrivande till utförande. Och alla toner är med.