Anastasía

Anastasía Grivogiannis Forsbergs debutalbum Göteborg sjunger Alf består av tolv spår där hon och artister som Tomas von Brömssen, Ebbot Lundberg och Arvid Nero samlats för att hylla countrysångaren Alf Robertson (1941-2008). Faktum är att Grivogiannis kanske lämpar sig extra väl för uppdraget eftersom hon delar en del kvaliteter med Robertson. Klangen i rösten är så vacker hos dem båda att de enkelt kunnat falla in i smörsång. Men de besitter en berättande kvalitet i rösten och en sådan säkerhet vad gäller frasering att man verkligen lyssnar på texterna de sjunger.

Mixningen, arrangemangen, övriga instrumentalister och sångare är också lysande och det är svårt att välja favoritspår på en så helgjuten skiva. Men allra bäst blir det när tolkningarna överraskar med kontraster. Den vanligtvis så taktfasta Gamla väg är här svävande, vacker och mystisk. Den annars så smäktande kärlekssången Tänker nästan jämt på dig har i stället gjorts till en ganska skränig duett. På skivan visar Anastasía att hon bemästrar stämsång (kanske allra finast tillsammans med Valter Nilsson på Hon steg på Finlandsbåten) men med Thomas Stenström sjunger hon unisont. Ett oväntat val som är både briljant och djärvt. Tänker nästan jämt på dig blir snubblande nära fylleskrål på det bästa av sätt. De sjunger i kapp med häpnadsväckande röstkontroll och resultatet är rörande och gåshudsframkallande.

”Anastasía – Göteborg sjunger Alf” ringar in de tre huvudpersoner som finns på denna skiva: Anastasía, Göteborg och Alf Robertson. Till nästa skiva hoppas jag på ett större fokus på Anastasía själv, helst som ensam huvudperson. Jag gläds åt att svenska språket fått en sångerska av denna kaliber.