Emmeluth’s Amoeba

Det börjar upprört med en attack, fjärran kärleksfull mildhet. Är det en uppgörelse vi snubblar in i? Ingen ger sig, spelarna kastar sig in och ut ur ljudmassan, trängs och vill berätta, fyller på och fyller i. Det är kaotiskt men lockande, för vartefter märker jag att musikerna inte riktar uppgörelsen mot varandra. 

Detta är deras fjärde skiva på åtta år. Signe Emmeluth altsaxofon och komposition, Karl Bjorå gitarr, Christian Balvig piano och Ole Mofjell trummor. Och eftersom amöbor är parasiter så vill väl denna dansk-norska kvartett vara en provokation, och det lyckas de utmärkt med. Plus att amöbans encellighet är öppet mål för bilden av det ovanligt täta gruppspelet.

Vi hör kvicka reaktioner och inspel, snabba kast och ändå hela tiden samstämmighet, spelet är tätt, tätt inpå. Här finns melodisk sprängdeg och skuttiga framåthopp, karnevalsmarsch och en halv sekund tradjazz. Snabba scenförändringar, men också stunder av avslappning, ja inte så att lyssnaren vågar koppla av eftersom denna musik kräver alerta öron som är villiga att öppna sig. Avslutande Gåen stillnar men håller ändå denne lyssnare fortfarande på ett trivsamt laddat helspänn. Vad som helst kan hända.