Anton Jonsson / Pär Thörn

Jag går alltför sällan på Brötz, improvisations/frijazz-klubben på Konstepidemin i Göteborg där det en gång i veckan stora delar av året bjuds på konserter. Hösten 2024 gjorde författaren och ljudkonstnären Pär Thörn och frijazztrummisen Anton Jonsson sin första konsert en kväll just på Brötz och några månader senare spelades skivan in, som nu släppts digitalt och som en begränsad upplaga på cd.

Skivan innehåller ett enda långt spår på nästan fyrtio minuter modellerad som ett liveframträdande. Jag kastas mellan att uppskatta det kompromisslösa uttrycket och att vara uttråkad. Pär Thörns diktböcker är ofta skrivna i en absurd tradition och även här berättar han obegripligheter som jag smågillar utan att det går in på djupet. Men texterna är ett mer oförutsägbart inslag än när han ägnar sig åt röstljud utan ord och eller vrider fram noisefrekvenser. Anton Jonsson skapar rytmer och rasslande ljud, icke dumt, men jag vill se dem live. Det fastnar inte riktigt på skiva.