Dave Holland, Norma Winstone & London Vocal Project

Den kanadensiske komponisten och trumpetaren Kenny Wheeler hörde länge till den europeiska och brittiska jazzscenens främsta, oftast i sällskap med fina sångerskan Norma Winstone. På Mirrors arbetade de med texter av Stevie Smith, Lewis Carroll och W B Yeats tillsammans med London Vocal Project, en 24 personer stark kör.

Wheeler avled 2014, året efter att den plattan givits ut.

Under sin sista tid skickade Wheeler oannonserat flera musikaliska fragment i svårläst notskrift – fler tonsättningar av diktverk – som damp ner i körledaren Pete Churchills brevlåda. Denne lyckades dechiffrera Wheelers kråkfötter.

Enter: Dave Holland, basist och gammal bekant till Wheeler som tycks ha blivit projektmotor.

Här är så den sista musik Wheeler skrev till dikter av bland andra William Blake, Lewis Carroll, Stevie Smith och – där bara musik fanns noterad – Norma Winstone.

Det är i många avseenden vackert och välkomponerat, och det hela präglas av en stark kärlek till Wheeler. Inte minst den text Winstone skrivit till titelstycket vittnar om det.

Winstone och kören (25 röster nu) sjunger ganska sakligt och konstlöst. I låtsas-sköldpaddans sång ur Lewis Carrolls Alice i Underlandet (där en vitling ber en snigel att gå lite snabbare, eftersom en tumlare trampar henne på stjärten) väntade jag mig ett litet körleende.

Mest liv i materialet får nog trots allt Holland och saxofonisten Mark Lockheart. Fint spel också av pianisten Nikki Iles.