Mahan Mirarab

Antalet gitarrister som profilerar sig genom att spela bandlös gitarr kan (efter vad jag vet) räknas på ena handens fingrar. Men nu får man lägga till namnet Mahan Mirarab. Hans nya skiva Unspoken är mycket intressant och om det stämmer att det bara är hans andra skiva i eget namn, så är det nog också så att skivbolaget Act har skrivit kontrakt med en kommande stjärna i jazzfusion-genren. 

Mirarab kommer från Iran men bor sedan flera år i Europa. Hans främsta kännetecken visuellt är den tvåhalsade gitarren där ena halsen saknar band.  En bandlös gitarr gör att soundet lätt närmar sig det man får från en oud, men Mirarab har fusionerats fullt ut, det vill säga hans influenser från den persiska bakgrunden är assimilerade och ingår som en krydda utan att dominera. Därmed känns det också naturligt att hans musik kan fungera så perfekt ihop med utpräglade jazzmusiker som den svenska basisten Lars Danielsson. 

Särskilt de spår där de båda bandlösa instrumenten, kontrabasen och gitarren, samspelar, blir en njutning, en upplevelse av glidande toner som verkligen kommunicerar och harmonierar. 

Ibland ansluter cellisten Kian Soltani, men det är svårare att identifiera hans bidrag eftersom cellon ligger mitt emellan de båda andra stränginstrumenten. När sångerskan Golnar Shahyar sjunger på Sparkling dark gaze blir det också en välkommen krydda som bidrar till att utöka tonbilden på ett härligt sätt.  

Ett av spåren på skivan, Jina, hyllar den kurdiska kvinnan vars död startade den iranska frihetsrörelsen för några år sedan. Och man kan se parallellen i att detta är en skiva med fria musiker som njuter av sina fria tyglar.