Joseph Arthur

Dela den här recensionen:

Mellan 1997 och 2002 släppte Joseph Arthur sina första tre album och ett antal ep på Peter Gabriels Real World, som etikettens första amerikanska artist. Arthur är nu tillbaka med sitt tionde album, The ballad of Boogie Christ acts 1 & 2, en fängslande dubbel-cd med stora gester och känslor, stark texter och musik som är ett tvärsnitt av amerikansk populärmusikhistoria, från 50-talet och framåt.
Arthur har beskrivit skivan som ”något av en självbiografi – om en fiktiv person, baserad på min egen resa”. The ballad of Boogie Christ är löst sammansatt, har ingen röd tråd, men berör ämnen som kärlek, drogmissbruk, besvikelse och frälsning. ”Jag vet inte om det finns en början, en mitt och ett slut. Jag vill att lyssnaren ska fylla i luckorna, utan att jag berättar hela historien”, förklarar Arthur.
Musikaliskt står Boogie Christ inte stilla för en enda sekund och är praktiskt taget fri från upprepningar. 50-tals rock’n’roll, doo-wop, rockabilly, jazziga ballader, soul, americana, folk, psykedelia, indierock. Genrerna avlöser varandra i en lustiger dans, i samma takt som inspirationskällorna passerar revy och parafraseras: Rolling Stones, Tom Waits, Todd Rundgren, Neil Young, Nick Cave, Willy deVille, Dylan, Springsteen, The Band, och så vidare. På titelspåret låter Arthur mer som Lou Reed än Lou Reed sjäv.
Vågad, spännande, varierad och förpackad i en variation av the wall of sound. Den har gått varm på min cd-spelare i flera veckor nu. Från början till slut – alla 24 spåren.