Harald Svensson

Pianisten Harald Svensson har komponerat nio stycken som han presenterar för medspelarna och tillsammans far de sedan iväg på utflykter på både rakare och krokigare stigar där melodin är en ungefärlig vägvisare och ryggsäckarna fyllda med oväntade icke-konfliktfyllda toner. En del titlar speglar ungefär hur det klingar, som Elegi och In darkness. 

Fredrik Ljungkvist på klarinett och saxofon, Johannes Lundberg på basfiol och Anders Kjellberg på trummor är alla införstådda med denna sorts frisinnade jazz som förutom instrumentskicklighet kräver fingertoppskänsla, snabb tanke och stora öron. Det har dom.

När jag lyssnar på Brötz (titeln som jazzklubben i Göteborg) tycker jag mig höra några melodiblink till Povel Ramels Den lille tecknaren från 1965, som slutar så här: 

”Jag målar öden, jag målar döden, jag fångar stämningar i ångest, synd och skam. Men när jag spyr på symboliken, ger jag fasen i publiken, och så målar jag prinsessor och små lamm.” 

Fasen i publiken ger dom inte, men Harald Svenssons Quator är som Povel Ramel också avspänd, allvarlig och lättsam, även om musiken inte platsar i en revy.