Mark Turner

Liksom Mark Turners förra kvartettinspelning för ECM har Patternmaster sitt namn efter en science fiction-roman. Rymdens oändliga öppenhet kan ge en programmusikalisk association, men musiken formas också av ett elegant och konkret kammarmusikaliskt samförstånd.

Turners tenor och Jason Palmers trumpet delar sömlöst solo- och improvisationsutrymmet, lyhört understödda av Joe Martins bas och Jonathan Pinsons trummor. Styckena växlar i tempo, men präglas ofta av fasthållna och varsamt varierade teman som utvecklas i friare soloflöden. Palmers glada tonkaskader i en låt som It very well may be kan rentav ge ett uppsluppet intryck. Musiken söker sig fram och får andas och pröva vägar i intuitivt samspel. Det pianolösa formatet ger också musiken karaktär, och visst öppnas rymder för soloflykten av Martins bas och Pinsons försiktiga trum-interpunkterande.