Tuuletar

Finska vokal- och slagverksgruppen Tuuletar verkar i sitt tredje album försöka ta sin finsk-ugriska vokalfolk till arenarock. Produktionen signerad amerikanska Liquid 5th är glanspolerad till perfektion och musiken glider som en hal tvål genom mina öron utan att något fastnar. Jag tyckte mycket om deras tidigare album och särskilt blytunga Borderline från 2019, men i Mammo hittar jag inte in. Det är så slickt producerat att rösterna låter som stråksyntar och slagverken som trummaskiner. Man verkar heller inte våga ta steget fullt ut till trance-techno utan stannar i ett digitalt ingenmansland med lite tråkiga låtar som varken berör fötter eller hjärta. Hu.