Babakarej

Dela den här recensionen:

Babakarej består av Putte Johander, Stephan Sieben och Qarin Wikström. Deras nya LP Jag skäms ihjäl är ett stycke charmig nutida musik. Här finns ekon från Velvet Underground, Nico, The Fugs och en mängd så kallat flummiga band från sextio- och sjuttiotalen. Dessutom är musiken indränkt i ett skumbad av  eteriska klanger som kunde vara lån från Klaus Schulze. Qarins sång är elegant avig och ligger i baktakt. Den verkar helt bekymmersfri och ibland fylls Qarins röst av en märklig glädje. Du som hört Blå Tågets stapplande melankoli har en annan ledtråd till Babakarejs tonvärld. Egentligen är de flesta melodierna inte något annat än frampratade och gungande texter som får hänga i luften som en påtänd nässelfjäril. Det som gör skivan viktig och ovanlig är att den bygger broar mellan decennier av  popmusik med en stor dos psykedelia inspritsad. Babakarej rör sig i den vänligt naiva musikzonen och dessutom hela tiden med svenskans vertikala tonspråk. Det är både roligt och vågat. En snabb lyssning kan leda tankarna till den svenska proggvågen. Tiden då falsksång och amatörism blev viktiga ingredienser för att markera avstånd till kapitalets korrupta perfektionism. Men Babakarej håller säkert i spakarna och arrangerar sina klanger i mjuka och amorfa stycken. Blågult och bedårande naivt med en extra poäng för den stilsäkra balansen på gränsen till katastrof och magplask. Ljuvligt!!!!!!

Ragnar Ragnar Gråsvoll skriver:

15 maj 2015 kl. 09:19

Kan inte annat än glädjas. Och njuta lite granna. Det här är riktigt super bra. Tack Kalejdoskop för tipset.

Svara