Henrik Hugo, David Härenstam

Dela den här recensionen:

Birger Sjöberg tillhör våra allra främsta vissångare och poeter. Ändå har han förblivit lite av en doldis i sammanhanget. Han var samtida med Evert Taube, född fem år tidigare, men blev bara lite drygt hälften så gammal när han 1929 avled efter en dubbelsidig lunginflammation.
På grund av sina kanske inte alltid helt allsångsvänliga melodier och texter har Sjöberg oförtjänt kommit att hamna i skuggan av Taube. Och än i dag är det framför allt operasångare som tolkar hans visor. Bland de mer namnkunniga finner vi Ingvar Wiksell och Mikael Samuelson. Ett trevligt undantag är dock Tommy Körbergs inspelning från 1973 där sångerna givits en lite modernare inramning vid sidan av den annars nästintill obligatoriska akustiska gitarren.
Henrik Hugo är även han operasångare med en varm och uttrycksfull baryton. Bakom gitarren finner vi David Härenstam som man förra året bland annat kunde höra tolka ett antal av Bachs violinkonserter.
På Fridas visor gör de tillsammans tretton vackra tolkningar av ett urval av Sjöbergs visor, demonstrerande såväl hans vackra kärlekslyrik, intresse för spansk dramatik som hans humor. Sex av dem fanns redan med på Samuelsons och Mats Bergströms skiva med 22 år på nacken. Men som tröst för att de utelämnat favoriter som Längtan till Italien eller Aftontankar vid Fridas ruta, får vi i stället de underbara Frida i vårstädningen och ”Släpp fångarne loss!”.
Vi får här ett ypperligt tillfälle att åter bekanta oss med Sjöberg och Lilla Paris (det vills säga Vänersborgs) småstadsliv genom Henrik Hugo och David Härenstam, vars fina inspelningar passar såväl för den ännu oinvigde som den som redan hunnit förälska sig i hans lite pittoreska, musikaliska universum.