Pianomaskinen

Dela den här recensionen:

Ett av de roligaste och charmigaste album jag hört på länge! En blandning av frispelad musik, ljudklipp och somriga röster. Att lyssna på musiken är som att gå (eller dansa) i ett landskap på en strand och i en skog – lite som Penguin Café Orchestra kunde vara ibland, men med mycket mer robusta och vildvuxna toner. Ibland låter det som om fiolen stäms, ibland är det hypnotiskt dansant och poetisk engelsk folksång. Var man med på 70-talet känner man igen den improviserade tonbilden, där allt flyter ihop till ett crescendo och där tvekan och långsamhet också får plats. Kul att mitt i allt höra höra ett ljud som av en bandspelare som slås på/av och bränningar mot en strand, folk som talar med varandra.
Pianomaskinen är en grupp på sex musiker med Marta Forsberg (violin, elektro, piano), Marcus Pal (gitarr, elektro, piano), Emma Sildén (elektro, sampler), Hampus Norén (gitarr, röst med mera), Lisa Grotherus (klarinett, elektro, percussion) och Sara Parkman (violin, kalima, piano med mera). Det här är deras tredje album efter Böner för blinda (2009) och Havet och drömmen (2010).