Melissa Aldana

Tenorsaxofonisten Melissa Aldanas tredje album på Blue Note och en oerhört läcker samling ballader från kubanskt 1940-, 50- och 60-tal. Ordet ”filin” härrör från ordet ”feeling”, och beskriver en musikstil som hämtade inspiration från amerikanska musiker som till exempel Ella Fitzgerald, Nat King Cole och Sarah Vaughan, men också brasilianska kompositörer som Hermeto Pascoal (Little church) och Cartola (Las rosas no hablan).

Stilen står stabilt i en tradition av bolero och canción och är släkt med trubadurtraditionen trova. Bland de mer namnkunniga utövarna finns César Portillo de la Luz (vars Dime si eres tú finns med här) och sångerskan Omara Portuondo, still going strong. Stilen filin tappade popularitet med tiden, passade med sin romantiska ton inte riktigt det politiska läget.

Den Chile-födda Melissa Aldana spelar med en ton så varm och skön att man vill krama den. Ton och sound är centrala för henne, och ett balladalbum är ett bra sätt att borra i soundets hemligheter.

Hennes medmusiker är kubanske pianisten Gonzalo Rubalcaba (en fenomenal guide för Aldana) med Peter Washington på bas och Kush Abadey på trummor. Gästsolist är sångerskan Cécile McLorin Salvant.

Det är strålande spel på alla händer. Det var länge sedan jag hörde något så hjärtevärmande, elegant och snyggt.