Skivrecension

Folksymfoniskt skönspel Lira Gillar

Drömkväde

Drömkväde

Skivbolag: Dimma
Recenserad av: Gunder Wåhlberg
Publicerad: 22 Nov 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Inspelningen av denna konsert är ett samarbete mellan Folkteatern Gävleborg och Gävle Symfoniorkester. Ett musikaliskt gränsbefriat möte mellan en kvartett stråkar ur den stora orkestern och riksspelmannen Görgen Antonsson, musikansvarig på Folkteatern, välkänd kompositör och låtskrivare. Redan 2014 medverkade han som inbäddad fiolspelman i Gävle Symfoniorkester när de framförde verket Symphonic Stomp of Sweden.

Drömkväde är ett annorlunda men intimt verk som bygger på elva komponerade stycken skrivna av fiolspelaren Görgen Antonsson. Tillsammans med honom spelar en stråkkvartett med Ingrid Kytöharju och Alexander Rydberg på fioler, Ingela Hellberg på altfiol och David Peterson på cello. Det är inte ovanligt att folkmusikens utbroderade spelsätt i någon form kombineras med konstmusikens mer skolade uttrycksformer. I Drömkväde är det komponerade materialet skrivet med en tydlig folkmusikalisk melodisk utgångspunkt. Det speciella är att Görgen Antonssons vackra och välskrivna låtmaterial här genomgående framförs av konstmusikaliskt kunniga stråkmusiker i närgånget samspel med honom själv. Dock framgår tydligt av Drömkväde att symfonikerna också behärskar ett folkmusikaliskt spelsätt väl och medverkar på fiolspelmäns vis.

Det är en tät samspelt grupp stråkmusiker som utformar de enskilda styckena som små folksymfoniska miniatyrer där gränserna mellan folk och klassiskt spel knappt finns. Ett igenkännbart folkmelodiskt flöde präglar självklart Drömkväde och flera stycken övergår i varandra till längre varierade förlopp som spelas på klassiskt kammarmusikaliskt sätt. Det är lätt att ta till sig hur Görgen Antonsson med sin folkliga repertoar använder olika uttrycksformer till sin komponerade musik. Ett spelsätt som de övriga stråkarna också går in i och utvecklar i mer konstmusikalisk riktning. Men ingen skillnad finns mellan musikernas skicklighet att ge musiken dess lustfyllda och väl utvecklade form.