Aaron Parks

En av de återkommande konstellationer pianisten Aaron Parks spelar tillsammans med, nämligen trion med trummisen Billy Hart och basisten Ben Street, utökas här med saxofonisten Ben Solomon – och det blir förstås en annan dynamik i gruppen. Pianot står inte hela tiden på samma sätt i fokus och Aaron Parks får ackompanjera och kommentera när saxofonen står i centrum. Men det ges också plats för samspel i trioformatet på många ställen. 

Det känns som att man får ta del av ett lyhört samtalande musikerna emellan, tankeutbyten i musikalisk form i ett lyriskt och inte sällan vackert spel. Här möter oss fyra herrar som vet var skåpet ska stå när det kommer till läckert och innerligt samspel. 

Tempot är i de flesta låtar åt det långsamma ballad-artade hållet. Det kräver en hel del av musikerna att hålla intensiteten och därmed intresset uppe. Vilket visar sig gå alldeles utmärkt och att lyssna till By all means blir till en värmande upplevelse. En möjlighet att under 41 minuter få koppla av från världens bekymmer och få en stunds näring för själen.