Umut Adan & Zebânis

Turkiskfödde Umut Adan och den italienska trion Zebânis tar ett lite eget grepp på folkrocken, med inslag av den psykedelia som flera andra turkiska band gjort internationellt känd, men med ett ofta mer elektroniskt sound. Virveltrumman ligger långt fram i ljudbilden, syntar och gitarreffekter studsar och plingar omkring, och Adans röst är ibland distad.

Andra gånger komprimeras nästan alltihop och trycks in bakom sprakande dist medan någon gitarrmelodi läggs framför det övriga, eller så slängs ett smattrande beat in eller tjutande noise-effekter får överrösta en akustisk gitarr. Det hela känns ibland inte riktigt som att det hänger ihop, varken under vissa enskilda låtar eller som en helhet. Jag har mest känslan av att det här hade kunnat göras betydligt mer intressant än det i slutänden är.