Adeln

Dela den här recensionen:

Adeln spelar en egensinnig blandning av jazz och svensk folkmusik, där det folkmusikaliska inte representeras av traditionella låtar – skivan innehåller enbart egna kompositioner – utan snarare en slags abstrakt känsla, en stämning som är svår att sätta fingret på men som ändå på något vis är uppenbar. Det är egentligen bara i den lågmält vackra Klyvarpolskan som låtformen är hämtad från folkmusiken. De övriga låtarna präglas av kluriga melodier, småstökigt trumspel och rejält sväng. Stureplansblues påminner om Jan Johansson när han var på riktigt lekfullt humör medan Blått blod  efter ett mjukt pianointro så småningom blir riktigt tung och pådrivande.
Adeln har en ganska typisk jazzsättning med trumpet, saxofon, piano, kontrabas och trumset men lyckas verkligen göra något eget, och deras debutskiva ger stor mersmak.