Redaktionsbloggen

Mullrande mörker möter americana-allsång

Mark Lanegan Band +  Sean Wheeler & Zander Schloss
Debaser Strand, Stockholm, onsdag 4 februari 2015

Få sångare har mejslat ut en nisch lika konsekvent som Mark Lanegan. Med en mörk, dov stämma sjunger han om en judgment day, anden i flaskan och om splittrade hjärtan. Likt en musikalisk släkting till Nick Cave, Leonard Cohen, Johnny Cash och andra men in black vilar Lanegans hela musikaliska uttryck på att han övertygar mitt i sin envetet hållna inriktning. Och det gör Seattle-sonen, med råge.

Redan för ett kvarts sekel sedan var Lanegan något av en miniveteran på den gryende grungescenen. Men där somliga akter drog åt garagerock och punk, åter andra mot hårdrock och metal, så höll Lanegans band Screaming Trees en självsäker balans mellan allt detta plus en stor dos americana och psychedelia. Mark Lanegan har alltid haft en bluesigt och nästan jazzigt blåtonad röst som tycks marinerad i whiskey och tjära sedan födseln.

Konserten startar intimt, på två man. Till vänster om Lanegan – som mest står still och inte säger mycket på scen – finns en nyansrik gitarrist som även fyller i snyggt i vokala partier ibland. När sedan bandet stegar in, med elbas, trummor och keyboards, dånar det gott. Någon låt från senare tid har nästan något fjäderlätt, syntigt, postpunkigt dansbeat över sig, men mest pendlar det mellan effektivt rockmuller och melankoliskt mörker med de där männen i svart i minne. En lyckad konsertupplevelse, vare sig du upptäckt Mark Lanegan via hans samarbeten med Queens Of The Stone Age eller om du föredrar hans mer nedtonade alster.

Eftersom Lanegans ordinarie basist skadat sig har uppvärmarduons gitarrist Zander Schloss fått lära sig repertoaren i raketfart och vikarierar nu med den äran. Så har han vanan inne också, efter att ha spelat i många år med allt från kaliforniska punklegendarerna Circle Jerks till Clash-ikonen Joe Strummer i hans Latino Rockabilly War. Även som ena halvan av kvällens uppvärmare gör Schloss bra ifrån sig. Sean Wheeler & Zander Schloss är det något bökiga namnet på duon. Två väderbitna gamla punks som på 2010-talet gör ruffig americana i duoformat. Blues, ragtime, country, bluegrass, gospel, folk och allt möjligt möts och stöts – duon regenererar rotmusiken på relevant vis.

Zander Schloss – i långt skägg, glasögon och hatt – varierar sig formidabelt på gitarren medan Sean Wheeler – i mörk skjorta och tatueringar – ylar, bönar och sjunger övertygande. Intressant scenstil också, med armar som jobbar och gestikulerar, utan att överdriva. Och så ett s-t-a-m-p i golvet ibland. Wheeler fångar publikens uppmärksamhet, även om många fortfarande köar i en garderobskö som sträcker sig lika lång som den skallerormsheta öknen i Lanegans röst. Ja, eller köar till den hägrande oas som Debaser Strands enda bar utgör. Han får oss till och med att sjunga med i partier, först damerna och sedan männen, utan att det känns klyschigt.

Charmigt är ordet.

Timo Kangas

Fotnot: Söndag 8 februari kommer turnépaketet till Pustervik i Göteborg.

-->

Annonser