Verneri Pohjola

Dela den här recensionen:

Jovisst är han son till den kände basisten Pekka Pohjola, som gjorde så mycket väsen av sig under de progressiva rock-och jazzåren i Finland, bland annat i gruppen Wigwam och genom samarbeten med Jojje Wadenius och Mike Oldfield.

Verneri Pohjola följer en liknande bana som pappan. Med sin trumpet har han kommit att bli ett av vårt grannlands främsta namn inom nutida jazz.

Arbetskapaciteten verkar aldrig avta för Verneri Pohjola, född i Helsingfors dagen innan julafton 1977. I Finland går det inte att undkomma hans till bristningsgränsen fyllda tomtesäck. Pohjola har medverkat i grupper som Silvio, jazzfunkiga Quintessence, partyfunkiga Q-Continuum och alternativ-hiphopparna Don Johnson Big Band.

Ja, och så har vi förstås Verneri Pohjolas skötebarn: jazzkvartetten Ilmielikki Quartet, som släppte två album under 2022, varav den ena en julskiva ihop med sångerskan Emma Salokoski från två av Pohjolas andra band. 2022 kom också ett Pohjola-album i tandem med franske saxofonisten och klarinettisten Sylvain Rifflet.

Som soloartist har Pohjola gjort flera skivor för tyska Act, men återfinns numera oftast på brittiska Edition. På senaste släppet Monkey mind har han med sig säkra spelare som brittiske pianisten Kit Downes, danske kontrabasisten Jasper Høiby och landsmannen Olavi Louhivuori på trummor. Den sistnämnde är grundaren av experimentella jazzkonstellationen Oddarrang och har även hörts i Tomasz Stanko Quintet och nyss nämnda Ilmielikki Quartet.

Från albumtitelns bejakande av hjärnan och sinnets kaotiska natur, till bejakandet av ett komponerande utan filter markerade ”jazz” och ”modernitet” verkar det som om Pohjola här släppt garden rejält. Musiken flyter fram till synes helt naturligt, den bara existerar. Som en primathjärna med mycket mänskliga drag – den antropoida jazzen?

Skivan är varierad och lite av en upptäcktsfärd. Space diamonds glimrar av elektroniska ljud. Being sentient är försedd med ett särdeles intrikat trumspel. Den melankoliska Of our children har lite av Somliga går med trasiga skor över sig. Out of silence tar tillvara blåtonerna i Finlands flagga.

I andra låtar är det full sula, och det gäller att snöra på sig ordentligt när det blir som mest drag, i nummer som Party in the attic.