Redaktionsbloggen

Liras reporter knockas av Schweiz svar på Lena Willemark

landstrykare

Landstreichmusik
Fraunhofer Theater, München, onsdag 4 februari

Inför en entusiastisk tysk publik framförde i går kväll schweizarna Cristine Lauterburg, Simon Dettwiler, Matthias Lincke och Dide Marfurt sitt program med så kallad landstrykarmusik, från Cdn med samma namn.

Lauterburg är den stora stjärnan i sammanhanget, Schweiz svar på Lena Willermark kanske, eller den schweiziska folkmusikens Nina Hagen, och förutom fiol, durspel och mästerlig och aningen experimentell joddling slår hon även med en pinne på en kvast.

Akustiken i den lilla lokalen är ypperlig, två små mikar taket och en sångmikrofon emellanåt, men inte helt nödvändig i de kraftfullaste joddlingspartierna. Annars är det egentligen Lincke som dragit ihop detta ypperliga band av schweiziska elitfolkmusiker. Han är en skicklig violinist men småjoddlar på vissa låtar och sjunger några visor solo. Viss självdistans och en stor dos humor har artisterna under konserten även om min tyska inte riktigt fattar skämten. Men garven är många och man samtalar lite smått med publiken emellan låtarna, en fördel med en så liten lokal som denna.

Schweizisk musik går vanligtvis i dur men ett par visor är uppenbarligen lite mörkare, går i moll och Marfurt spelar då elgitarr som omväxling till bouzouki-mandola och vevlira. Avslutningsvis sjunger Lauterburg Simelibärg, en visa som påminner något om en svensk folkvisa, minns tyvärr inte vilken. Vad som fulländar denna konsert år Simon Dettwiler på durspel, där han tillhör mästarna i alpländerna. Värt en resa, är min sammanfattning.

Bengt Edqvist

  • -->

    Annonser