! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Redaktionsbloggen

Kult och Cutler på fyndplatsen Fylkingen

10 okt 2014

Songs Between med Lars ”Lach’n” Jonsson, Chris Cutler, Sten Sandell och Niklas Billström
Fylkingen, Stockholm, torsdag 9 oktober 2014.

Monopoly Child, Dolphins Into The Future, Ensemble Economique + Maria W Horn
Mother at Fylkingen No.14, Stockholm, onsdag 8 oktober 2014.

Fylkingen är verkligen på G i höst. Först den stora publika uppmärksamheten ring Brian Enos ljudinstallation, sedan svenska kultbandet Brainbombs konsert, som sålde slut fortare än kvickt och lockade dit publik från USA och annorstädes. Stockholms anrika scen för experimentell musik har genomgått flera metamorfoser genom åren och lockar numera minst lika många unga nyfikna besökare som den gör gamla rävar. Här ryms både electronica och frijazz, modern klassisk musik och ljudkonst.

De senaste dagarna har bjudit på lyxiga besök av utländska artister som är tunga namn i underjorden, om än på olika vis och från olika generationer.

Mother at Fylkingen No.14 – arrangören Gavin Maycrofts fjortonde Mother-arr i lokalerna – bullade upp med akter från USA och Belgien, med elektroniska soloframföranden av artister som hörts ihop med såna som Thurston Moore och Michael Gira. Amerikanen Brian Pyle från Humboldt County har tidigare figurerat i sammanhang som Starving Weirdos och RV Paintings. På egen hand kallar han sig Ensemble Economique och gör åtminstone denna kväll en musik som rör sig närmare labyrintiska 4AD-ljudsjok än den gör Pyles tidigare världsmusikaliskt anstrukna exkursioner. Filmiskt och suggestivt, med snygga visuella trollkonster av svenska Maria W Horn.

Dolphins Into The Future är Lieven Martens alias. Denne Antwerpen-baserade enmansorkester har studerat fåglars kommunikation inför det ena av kvällens musikstycken. Det är så vilsamt att några i publiken sträcker ut raklånga på Fylkingens golv. Martens följer upp med polynesiskt inspirerade ljudmattor och serverar en betydligt mer meditativ musik än Ensemble Economique. Kalla konstformen kontemplativa kollage.

Monopoly Child heter egentligen Spencer Clark och är flitigt förekommande på undergroundscenen. Främst är han känd från The Skaters. På Fylkingen spelar han intrikata slingor på syntarna, där han för övrigt hängt upp en bonad med cenobitledaren Pinhead från skräckfilmen Hellraiser. Högt och lågt blandas. Det låter som något försiggår i ett exotiskt tempel, men det är osäkert exakt var detta tempel ligger.
Hallucinatoriska slingor kompletteras med underliga vokala ljud från en annan synt. Musiken har jämförts med någon bootlegvariant på en 1950-talsskiva från Folkways Records, och detta accentueras ett tag med en gammal videofilm där antika krukor, hällristningar och annat bidrar till stämningen. Elektroniskt triggade bambuflöjter, låter det som. Eller befinner vi oss egentligen i Egypten?

Kvällen därpå stundar finfrämmat. Brittiske trummisen Chris Cutler gjorde sig ett namn i samma veva som Robert Wyatt och de andra i den svåretiketterade musikvirvel som strömmade runt, runt när sextiotalet blev sjuttiotal. Avantgardistisk rock som flyttade på gränslinjerna. Cutlers status grundlades genom band som Henry Cow och Art Bears. Han har trummat i Pere Ubu och samarbetat med alla från Fred Frith till The Residents.

Nu återförenas denne mästerlige, snart 68-årige, trummis med sina svenska vänner för att återuppta ett samarbete från 1992. Songs between cities and waterholes var en Europaturné och en studioinspelning, som resulterade i en cd-ep med samma namn. Denna har numera utökats till en fullängds-cd på Bauta Records – Lars ”Lach’n” Jonssons egen etikett, baserad ute i Skog Vallmo – med inkluderande av tidigare outgivet material. Förutom de fyra ursprungliga låtarna ryms även tre liveinspelningar från turnén 1992 samt tre spår som spelades in året därpå med sikte på en efterföljande turné som aldrig blev verklighet.
Det är en maffigt musikalisk kvartett detta, som hakar i varandra utan nämnvärda problem efter alla dessa år. Vänner av Cutlers musikaliska estetik känner igen sig, det är lite ”Samla Pappas Recommended Records”-plattor över det hela.

Inte den bredaste, mest kommersiella musiken, men tongångar som det lätt skulle gå att hitta in i även för ovana lyssnare som kommer från rockens håll, låt oss säga fans av Zappa, King Crimson, Rush eller Meshuggah. Canterburyscenen filtrerad genom improvisation, progrock, jazz, folkmusik och konstmusik. Kanske inte hela vägen in i 2010-talet, men ändå. Låtarna från cd:n varvas med nummer från lp:n Songs from cities of decay (som även har den svenska titeln Sånger från förfallets städer). En platta Lars ”Lach’n” Jonsson gjorde i eget namn redan 1989.

Bakom sina syntar och klaviaturer sjunger Jonsson med en läsande, nästan mässande röst de prosadikter av Birgitta Trotzig som låtarna bygger på. ”När fåglarna faller nakna till marken / då är tiden inne …” diktar Trotzig och knyter samman de två Fylkingenkvällarnas teman, inte minst med den belgiske fågelskådaren men även med Monopoly Childs visioner av världar och civilisationer i olika stadier av förfall. Förutom det Trotziga kan Jonsson också plocka fram ett stycke av Schubert eller plötsligt börja veva på en symphony (på engelska) eller sinfonía (på spanska) – en gammal förlaga till vevliran, som faktiskt går att beställa på internet om du letar noga. Jonsson brukar spela på den i ett annat projekt med medeltida musik.

Kvällens utländska gäst Chris Cutler spelar hela tiden med känsla och precision. Fjäderlätt rör sig de ovanligt långa trumpinnarna i hans händer till Niklas Billströms lika flyhänta som ekonomiska spel på elbasen.
Ibland hamnar Sten Sandell, längst till vänster på Fylkingens scengolv, i fokus. Han har en manick som förvränger rösten, där han står och orerar onomatopoetiskt bakom synten. Sandell tar i så han blir högröd i ansiktet. Det är allt eller inget. Cutler ler i mjugg bakom trumsetet efter avslutat värv. 22 år senare har han återförenats med sina svenska vänner. Mellan städer och deras vattenhål reser han nu och gör det han tycker allra bäst om: spelar musik, barfota bak det trumset han skänker sprudlande liv.

Timo Kangas

Fotnötter:

Lördag 11 oktober ges en andra chans att uppleva denna ovanliga konstellation. Då spelar de på Teater Bråddgatan 34 i Norrköping, ett arrangemang av föreningen Annan Musik i Norrköping.
https://www.upplev.norrkoping.se/evenemang.asp/id/7005/lid/2707131

Fredag 7 november finns chansen att se Sten Sandell med en annan legendar, tenorsaxofonisten Evan Parker – och ihop med hela Konvoj Ensemble. De spelar på Kulturhuset i Stockholm under festivalen Sounds of Stockholm. Redan 4 november når deras Sverigerunda Röda Rummet Inter Arts Centre i Malmö, 5 november kommer de till Nefertiti i Göteborg och 6 november till Culturen i Västerås.

Fjolårets CD med Konvoj Ensemble feat. Evan Parker & Sten Sandell heter Colors of … (Konvoj Records) och rymmer en räcka tunga blåsarnamn i en egen form av europeisk frijazz: läs recensionen från Lira.

Innan årets slut kommer Sten Sandell att ge konserter i kyrkor och synagogor ihop med Evan Parker. På cd:n Psalms (Psi Records, utgiven 2010) finns stämningsfulla duo-improvisationer inspelade i St Peter’s, Whitstable. Konserterna sker på olika platser i Europa, dock ej i Sverige.

Sten Sandell är även skivaktuell i duon Sten Sandell & Paal Nilssen-Love med cd:n Jacana på norska Rune Grammofon. Läs Liras lyriska recension här!

Annonser