Redaktionsbloggen

En upplevelse utöver det vanliga med Numminen och Södra Bergens Balalajkor

13 okt 2014

Södra Bergens Balalajkor, M A Numminen & Pedro Hietanen
Södra Teatern, Stockholm, 11 oktober 2014

På tåget till Stockholm delar jag kupé med två tvillingbröder i 14-årsåldern. Det märks att de kan varandra inifrån och ut. Smågnabbar som syskon, snackar om skolan som två kompisar, och håller om varandra, emellanåt, som ett kärleksfullt par. Precis så fungerar M A Numminen och klaverspelaren Pedro Hietanen på scenen. Jag tror faktiskt att Numminen är den artist jag sett flest konserter med och jag känner igen mycket av skämten och introduktionerna till låtarna, men den så charmiga duon tillåter också varandra en del improvisationer som inte alltid känns inövade.

Numminen och Hietanen 2 kopia

Pedro Hietanen och M A Numminen.

Musikaliskt blir de allt mer förfinade med åren, speciellt Hietanen utan vilken Numminen är som ett halvt tvillingpar. Om än oerhört egensinnig. På Södra Teatern kör de den vanliga repertoaren, inleder traditionsenligt med Perkele, och det är ju de gamla hitsen vi är där för att höra. Nåja, tror faktiskt att de framför en ohörd låt också. Och verkar ha kul och det är ju viktigt. Tagna av den så stämningsfulla lokalen kanske.

Sist i första avdelningen kommer inte bara Söders utan hela Sveriges ojämförligt bästa balalajkaorkester in på scenen och framför den så vackra finska folkvisan När jag spelar på mitt dragspel. Passar utmärkt för sättningen och vi i publiken vill ha mer. Men det blir en cliffhanger och så paus innan balalajkorna äntrar scenen för sin avdelning.

Enligt min mening är Södra Bergens Balalajkor det bästa man kan höra på scen i folkmusikväg. Vackert, varierat och välspelat plus mängder av känsla. Och pampigt som utsikten från Söders höjder. Instrumentalt är det ju fantastiskt men sångresurserna är inte sämre. Rebecka Fors sjunger lika mäktigt som när hon var lite yngre och som kör är balalajkorna förmodligen den enda svenska som sjunger betydligt mer kraftfullt än lagom, ungefär som en bulgarisk eller som sångerskorna i Värttinä.

koren

Södra Bergens Balalajkor som kör.

Den stora mängden originella musikinstrument tillsammans med orkesterns ryska scenkläder och den vackra Södra Teatern gör detta även till en estetisk upplevelse utöver det vanliga och naturligtvis hade Numminen och SBB klarat sig alldeles utmärkt själva denna kväll, men som bonus och vad som alltså är denna kvälls stora grej får vi ett antal Numminenklassiker med balalajkaorkesterkomp.

De två – med Numminen-mått mätt – superhitlåtarna Dägä dägä och Gummibollen inleder. Ganska nyligen släpptes en dubbel-cd med Numminen och den enda låt jag saknade där var den så fina finska folkvisan Livet är ju lent som ett sidentyg. Den är som gjord för konstellationen Numminen och Södra Bergens Balalajkor och kan man få önska den och ett lagom antal liknande visor på skiva så gör jag det här och nu. Avslutningsvis spelas och allsjungs den mest kända ryska låten, Kalinka. En fantastiskt trevlig kväll om vilken man helt enkelt kan säga ”Perkele, så bra!”.

text och bild: Bengt Edqvist

  • Pauliina Rydman skriver:

    tack, konserten var så bra

  • Yngve Kjellgren skriver:

    År väldigt glad att jag fick uppleva det här.

  • -->

    Fler recensioner

    Annonser