Nahawa Doumbia
Fasching Stockholm 13 februari
Nahawa Doumbia från Wassoulouregionen i södra Mali kan kanske placeras i samma musikaliska familj som Oumou Sangaré. Starka sånger om kvinnors barns och flyktingars rättigheter (och kärlek förstås) med den drivna Wassouloumusiken som medresenär.
Med sig på Fasching på denna turné (som bygger på en återutgivning av ett album från 1981) har hon N’Gou Bagayoko på gitarr/rassel och Drissa Sidibé på ngoni (inte lutan utan den kora-liknande som ibland kallas jägar-ngoni), där framför allt den sistnämnde utmärker sig med svängiga med- och motrytmiska figurer. Själv har hon en mäktig stämma som tar sig fram i det varma svängiga musikaliska landskapet med en självklar pondus.
Jag har länge hyst en kärlek till Malis musik men låter mig inte helt övertygas denna kväll, kanske är konserten för kort för att den riktigt intensiva värmen ska infinna sig. Och den mestadels medelålders vita publiken verkar hålla med mig, den tänder men börjar aldrig brinna … Men ändå, en fin kväll i värmen av en av Malis finaste sångerskor.
text: Magnus Kjellberg
bild: Hélène Lundgren
