Kroke
Fasching, Stockholm, 9 september 2022
När Kroke äntrar scenen på Fasching är det en spelsugen trio publiken får möta. Äntligen har de kunnat ta upp turnerandet igen efter pandemin. På scen får låtarna ta mycket tid och många av låtarna är som sviter med ett antal förvandlingar, skiften av stämningar och skiften mellan rytmiskt driv och längre berättande sjok. I trions händer sker många förvandlingar och det är svårt att inte imponeras av deras ymnighetshorn av ideer. Musiken flyter ur händerna som lava från en vulkan och är lika värmande.
Kroke firar 30 år i år och hade sin första spelning i Sverige för 27 år sedan. De gillar att spela här och har återkommit många gånger. Gensvaret från publiken den här kvällen är också entusiastiskt.
Låten En dag är en kvällens längre och utmärks bland annat av sefardiska influenser, till exempel spelar violinisten Tomasz Kukurba pizzicato med fiolen i knät så att det låter som en oud både i melodispelet och i ett långt virvlande solo. Mest spelar han förstås med stråke och varierar ljud och intensitet i sitt spel också med hjälp av en rad effektpedaler, dessutom spelar han flöjt, sjunger och visslar.
Jerzy Bawoł på ackordion visar också upp ett makalöst spel med många rytmiska finesser som förhöjer och fördjupar musiken. Han är den som berättar om låtarna. Tydligen har många upptäckt att låten Time går bra att dansa tango till. Någon har jämfört Krokes musik med Piazzolla till och med, vilket åtminstone delvis är träffande.
Kroke blandar in så många ingredienser i sin musik att det inte bara går att tala om klezmer även om det är grunden. Men här finns också filmmusik, jazz, något stänk rock och en hel del influenser från andra folkmusikstilar. Själva kallar de din musik för Krokemusik och visst har de skapat en egen smått beroendeframkallande mix.
Den som står för stabiliteten i gruppen när de båda andra beger sig på utflykter är kontrabasisten Tomasz Lato, med en varm ton. Krokes musik innehåller så mycket av känslor från djupt vemod till virvlande glädje att man kliver ut på gatan med en känsla av att livet ändå är gott.
text & bild: Andreas Lagercrantz
