Inför ett fullsatt Helsingborgs Konserthus hölls i går den åttonde Folk & Världsmusikgalan i ordningen. En två timmar späckad föreställning – direktsänd i radio – med en massa musik, förstås, och nio priser som delades ut av konferenciererna Nadia Jebril och Owe Ronström.
Troligen kvällens största jubel utlöstes för en som inte var där – årets hederspristagare Peps Persson, en gång född i just Helsingborg, som av hälsoskäl (”röjmatismen sätter krokben”) inte kunna komma. Men via ombud levererade han ändå kvällens mustigaste tacktal och sa bland annat att han är ”speciellt glad för folkmusikanknytningen eftersom jag alltid sett mig som en speleman. Jag är inte och har aldrig varit nån ’professionell musiker’, jag har bara lekt med toner och ord. Men det är på allvar!”
Och fortsatte med att i sin tur lyfta fram sin evige sparringpartner Bosse Skoglund, ”min broder och guru som ständigt lyft och stöttat mej både i rytmerna och livet”.
En annan veteran som prisades med ett specialpris var Lena Willemark, spelman och sångerska men också kompositör som tilldelas Stims pris just i kategorin Årets kompositör. En mäkta överraskad och glad Lena berättade senare att hon kom direkt till galan från Falun där hon i fredags utsågs till hedersdoktor på Högskolan Dalarna. Det går bra nu, som det heter!
Ett framgångsrikt år 2016 har också Sara Parkman bakom sig. Ett brett uppmärksammat soloalbum som Sara Parkmans Skog och ännu bredare och ännu mer uppmärksammad i banbrytande, normbrytande, stigfinnande föreställningen Fäboland i duon Sara & Samantha (bilden ovan) – självklart vann hon det tunga Årets artist men blev själv – för ovanlighetens skull – närmast förstummad: ”det är som om allt redan är sagt”. Det tror vi inte alls på utan ser fram emot nya äventyr i den parkmanska skogen.
Dansen prisades dubbelt upp på galan, dels i den egna kategorin Årets dans som togs hem av Anna Öberg – till allmänt jubel – men också Årets trad som i stenhård konkurrens med Ulrika Bodén och Sara & Samantha gick till en dansare: Ami Peterson Dregelid.
Årets nykomling då? Detta viktiga pris som i år dessutom kryddats med – förutom äran och statyetten – en veckas residens på Eric Sahlströms-institutet i Tobo. I tävlan mot Spöket i Köket – som spelade senare på galans officiella efterfest – och Duo Systrami blev det en annan duo, Awilas, Anki Wallgren och Larisa Ljungkrona, Ur motiveringen: ”Folkmusik är tradition och tradition är utveckling, förändring. Att hitta nya stickspår längs gamla stigar gör folkmusiken levande. Här möts tradition och nytänkande alldeles särskilt starkt.”
Kolla in deras fina, spännande debutalbum som gavs ut i fjol!
Umefolk utsågs sedan till årets arrangör, ett lyckligt Tarraband till årets band och så var det kategorin Årets utgåva, som ju i princip alltid gällt en cd-skiva trots att kategorin är öppen i sin definition. Och se: ”I stenhård konkurrens valde juryn att ropa Äntligen! om denna djupdykning i den svenskaste och samtidigt mest utländska av våra kulturformer. Den trolska mystiken består men nu har en doktor skingrat många av dimmorna. Resultatet är ett självklart referensverk – nu och i framtiden.”
Magnus Gustafsson alltså, för boken (och avhandlingen) Polskans historia – som vi skriver ingående om i det aktuella numret av Lira.
Vilka vann inte då? Noteras kan ju att såväl Robi Svärd som Ulrika Bodén bägge var nominerade i två tunga kategorier vardera, men ändå fick gå hem tomhänta.
Själva galaföreställningen var en orgie i de mest skilda musikaliska uttryck – väl sammanhållet av programledarparet. Inte minst Nadia Jebril blev snart varm i kläderna och tog ut svängarna alltmer i sina kortintervjuer med artisterna på scen.
Fina framträdanden av bland annat inledande Systerpolskan – samspelet! – och flamencogitarristen Robi Svärd med cajonkomp och dansare.
Allra starkast intryck under kvällen gjorde två andra akter: Sara & Samantha (& Hampus) som körde en snabbresumé av sin föreställning Fäboland – med mäktig allsång – och så det mer ospelade kortet Ali Quartet Plus (bilden ovan) som gjorde sin första spelning någonsin och lämnade en hel konsertpublik med gapande munnar.
Ali-shaker Ali, med rötter i den syriska delen av Kurdistan men nyexaminerad på Kungliga Musikhögskolan, formligen briljerade på sin kurdiska luta saz, liksom gjorde hans medspelare gitarristen Patrik Bonnet (bekant från Sirocco), dragspelaren Larsemil Öjeberget (Symbio) och syriske cellisten Abdulrahman Koujer. Ali-shaker Ali berättade senare att kvartetten nu ska börja arbeta på ett album, planerat för 2018. Så bara att hålla ut och se fram emot detta – och Lira lovar förstås att återkomma!
Text: Patrik Lindgren
Foto: Peter Ahlbom
