23–24 november hålls årets upplaga av världsmusikfestivalen Pitefolk, och vi tog ett snack med projektledaren Dan Engman.
Hur skiljer sig Pitefolk från andra folk- och världsmusikfestivaler?
– Grunden till Pitefolk är att det i Norrbotten finns flera olika kulturer. Det finns den svenska majoritetskulturen, och sen finns det nationella minoriteter som till exempel samerna, tornedalingarna, sverigefinnar och romer. Vi har starka representationer av nationella minoriteter här, och det märks i festivalprogrammet. Vi har alltid akter som svarar mot det här på något vis.
Ja, i år finns det ett särskilt spännande projekt med samisk musik på programmet till exempel.
– Det är en akt som sattes ihop för att fira det samiska jubileumsåret 2018 och den är helt otrolig! Gruppen sattes ihop under ledning av Frode Fjellheim, och med i bandet är också Katarina Barruk och Marja Mortensson. De spelade i Trondheim förra året och i Östersund i februari, när de hade stor samisk jubileumsvecka där. Det här är riktigt bra grejer!
Du är även kursledare för folk- och världsmusikutbildningen på Framnäs Folkhögskola och dina elever kommer traditionsenligt att spela konsert under festivalen. Berätta varför det är viktigt att bjuda in de yngre folkmusikerna till festivalen.
– Det är alltid trevligt med ungdomar! Dels för att de är duktiga på att spela och dels för att de är en bra stämningshöjare på konserter. De är väldigt bra publik, lite som betalda provokatörer! Mina elever från Framnäs kommer, men också elever från Birka Folkhögskola och från den nystartade folkmusikutbildningen på Härnösands Folkhögskola. Och ett par grupper från kulturskolor runt om i länet. Det är en viktig del i festivalen – att säkra någon slags återväxt.
Sunniva Brynnel
(ur Lira #5 2018)
