David Ritschard & Krokodiltårarna
Bryggarsalen, Stockholm, lördag 21 september
I en tid när en riskkapitalist tar sig rätten att kalla en undersköterska för parasit och den största fördelningspolitiska åtgärden riktar sig till de som tjänar allra mest, sjunger David Erik Ritschard om det arbetande folket, de som tillreder ”åtta liter brunsås” och ler mot dig när de frågar om det önskas nå’n dessert.
Releasespelningen i somras på Stockholm Americana-festivalen fick storstadspressen att önska sig en arbetarbakgrund och fundera över såväl klass- som könsmaktsordning. Nu är det höst. Vinstvarningarna drar in över oss som springer med topplånen i häcken och det där med fördelningspolitik tar sig inte in i power point-manualerna.
Och ändå står han där på en i stort sett fullsatt Bryggsalen, med en stark centrallinje, topp-fiddlaren och den trolovade Agnes Odén vid sin sida och ett försiktigt grundspel de första tjugo minuterna. Med Kanske kunna leva med mig själv och Fånga gårdagen från Brobrännaren vevar Hammarbyhöjdens George Jones igång arbetssegern med hans och bandet Krokodiltårarnas hemspunna blandning av honkytonk, bluegrass och rockabilly. I bredkragad skjorta och kavaj tar han tiomannabandet in i en lördagkväll som halvannan timme senare avslutas med ett omtag på Euskefeurats Tankar på nattgammal is, ”tankar om arbetets värde och pris”, och med Ritschards svenska text till Charline Arthurs I’m having a party all by myself med trumpetaren Karl Wallmyr och klarinetttisten Linnéa Lundgren på scen.
Då har David Ritschard och Krokodiltårarna för länge sedan fått igång såväl styrdans som allsång och skickat avståndet mellan scen och publik på enkel biljett. Ritschard själv har svidat om till sin patenterade scenkostym: träningsoverall över skjorta, slips och Hank Williams-Stetson. Stompig, tårögd country med berättelser om människor som driver runt det gemensamma, som fastnat i låglönekvarnen men som ännu hoppas på upprättelse och värdighet.
Ritschard har ett pågående samtal med sin salong. Morsan är här. Kompisar från Systembolaget – där han håller rent mellan hyllorna och kränger vitt vin till Söderborna, folkmusiker, Bajen- och Gnagetfans som slits mellan en Hank Williams-refräng och söndagens derby-uppställning och Christian Kjellvander som gästar med Alf Robertsons Hon steg på Finlandsbåten. Det blir en varmt ombonad kväll i ett Folkets hus någonstans mellan drömmen och verkligheten, och en påminnelse om att att staden består av människor som vandrat in från små byar och tätorter med hopp om att bygga en framtid. Vi som är födda här säger: välkomna! Stan blir det vi gör den till. Schysst va?
text & bilder: Magnus Östnäs
