Chip Taylor & Gøran Grini
Southside Tavern, Stockholm, 30 januari 2017
Nyligen invald i Songwriters hall of fame tillsammans med bland andra Elvis Costello och Tom Petty är Chip Taylor en av dem som håller det nära berättandet levande inom americana-genren.
I ett tidigt 1960-tal skrev Taylor country för Chet Atkins, Bobby Bare och Waylon Jennings men han är också ansvarig för Troggs och sedermera Jimi Hendrix monsterhit Wild thing och Joplins Try a little bit harder och så där kan man hålla på ett bra tag men poängen är att han nu, sex decennier senare, fortfarande i högsta grad är produktiv och ger ut åtminstone en skiva om året.
Taylor har återupptagit den karriär han drog igång 1958 med egna rockrökaren Midnight blues. 59 år efter första 45-varvaren reser han runt på sin variant av Never ending tour och den här januarikvällen skapar han och pianisten Gøran Grini en förtätad stämning i den lilla kryptan under Southside på Södermalm i Stockholm.
För när Mr Dylan fortsätter utforskandet av den amerikanska sångskatten med ett trippelalbum så fortsätter Taylor att med egna ord beskriva den värld han ser omkring sig. This darkest day skrevs i en hast efter dödskjutningarna på Utøya. Taylor befann sig i Halden och samlade ihop en antal norska musiker och framförde sången vid en minnesceremoni.
På Southside Cavern får vi höra Refugee children, inspirerad av mötet med flyktingbarnen utanför Norrtälje, inledd med ett stycke ur den universella konventionen om mänskliga rättigheter.
Men han öppnar kongenialt med The real thing – om den där musiken som strömmade ur Motorola-apparaten i barndomshemmet i Yonkers, New York, och som öppnade världar och gav honom den ”chill” som drivit honom allt sedan dess i allt han skriver.
Taylor gör ett knippe låtar från kommande album; New York inbetween och Joan, Joan, Joan, en ljuvlig hyllning till hans fru och deras dagar tillsammans.
I mars fyller Chip Taylor 77, ett år äldre än Dylan, och hans rastlösa, skarpa penna fortsätter resan vidare med blicken riktad mot det lilla livet och de större perspektiven, framförd med en röst som alltjämt binder hjärtat och lugnar själar.
Magnus Östnäs
