MP3, Folkmusikkaféet/Allégården, Göteborg
232 Strängar, Planetafestivalen/Biskopsgårdens kyrka, Göteborg
Alla helgons afton är i år i Göteborg lika med Alla fantastiska folkmusikers afton, en riktig helkväll för fansen och andra som begivit sig till de två konsertlokalerna. Två helt olika tillställningar med kanske inte 232 röda trådar men betydligt fler än tre.
Den kanske rödaste tråden är den sprittande spelglädje alla fem musiker visar upp, och det beror inte bara på den så entusiastiska publiken på Folkmusikkaféet, eller i kyrkan. Men det känns att den gör musikerna ännu spelgladare.
Som skivrecensent blir jag ibland aningen trött på svenska trios bestående av två stråkmusiker och en kompgitarrist, har nog uttryckt det i någon recension också. Men MP3 känns som en örfil åt den åsikten tack vare Nina Pérez och Mia Marin som spelar så de skulle kunna få igång en hel Bingsjöstämma till dans samt gitarristen Mattias Pérez som på sin tolvsträngade låtgitarr med flygellåda vet att göra så att de tre låter som minst fyra, vilket innebär att han fungerar som både gitarrist och basist.
En äkta kvartett blir de också då Jonas Simonson kliver upp på scenen under den på konserten följande dansen. I vilken Emma Engström och Frida Höfling helt plötsligt dyker upp, virvlandes på golvet, efter att i början av kvällen ha fyllt Biskopsgårdens kyrka med den vackraste musik som just nu går att hitta i Folkmusiksverige.
För något år hörde jag dem på Konstepidemin, i en liten intim skivstudio, strax efter att deras debut-cd släppts. De kör ungefär samma program ikväll, och Engströms flygel och Höflings fiol och kohorn fyller upp kyrkan lika väl och jag sitter under konserten och tänker att de skulle utan besvär kunna fylla Kölnerdomen med sin sakrala men samtidigt dansanta folkmusikmagi.
Avslutningsvis ett par röda trådar till och de består i att kvällens musiker blandar eget och traditionellt och visar att de alla är lika bra på både gammalt och nytt. I såväl Haga som Biskopsgården hörs flera låtar från Värmland och trots närheten till höghus och betong känns storskogen nära. Vi som var där fick uppleva att något mycket större än 250 strängar värmde upp denna småregniga novemberafton.
text & bild: Bengt Edqvist
