Ellen Andersson

Dela den här recensionen:

Det har gått fyra år sedan Ellen Andersson gjorde stark debut med egenproducerade I’ll be seeing you, en platta som gav henne och kvartetten Gyllene skivan och en Jazzkatt som årets nykomling. Skivan kickstartade Ellen Anderssons karriär och under åren sedan dess har hon gästat i en rad sammanhang. 

Nu kommer uppföljaren You should have told me där Andersson har en ny omgivning. Pianisten Joel Lyssarides, basisten Niklas Fernqvist och trumslagaren Johan Löfcrantz Ramsay utgör kompkärnan där gitarristen Anton Forsberg, som också proddar tillsammans med Andersson, är kvar från kvartetten. 

Peter Asplund gästar också den här extraordinära sångerskan som har en helt enastående feeling för scat och sorgsamma ballader. Därför blir det extra roligt att höra Too young som en exposé över Ellens känsla och djupa kunskap om båda. Kul och modigt att hon ger sig på ett av Zätas verkliga paradnummer, Once upon a summertime, tillsammans med stråkkvartett. 

Stort plus också för tagningen på The thrill is gone där Lyssarides och Andersson tillsammans med stråkar väver fram mer av denna låt och där Fernqvists öppna basspel ger djup. Här får plattan också mer av kvartettkänsla vilket passar Ellen vars sång har en starkt utvecklad instrumental-karaktär. Här skulle man vilja att hon lägger än mer av sin talang och styrka. Kul take på genomtröskade You’ve got a friend in me, där Ellen Andersson och Niklas Fernqvist håller dialogsamtal, men jag hade hellre önskat någon Ella-låt, varför inte Cry me a river i stället för Lennon & McCartneys Blackbird.