Ruthann Friedman

Dela den här recensionen:

Ruthann Friedman är en folksångerska från New York, men sina grundläggande musikaliska år tillbringade hon i San Fernando Valley, norr om Los Angeles. Hon började spela gitarr åtta år gammal efter att ha upptäckt Woody Guthrie, Pete Seeger och Josh White. När hon gick på gymnasiet började hon framträda på folkklubben The Troubadour i västra Hollywood, vilket gav henne en plats i den vibrerande, musikaliska smeltdegel som var det tidiga 1960-talets Los Angeles.
I San Francisco lärde hon känna Jefferson Airplane, Country Joe, Janis Joplin och David Crosby, i vars källare hon skrev sången Windy, som gruppen The Association toppade den amerikanska hitlistan med 1967; det gjorde Friedman till den blott tredje kvinnan som hade komponerat en amerikansk topphit utan en skrivarpartner. 1969 släppte Friedman sin första och enda soloskiva, folkalbumet Constant companion.
Här har Now Sounds samlat 18 sånger som Friedman spelade in mellan 1966 och 1970 men som aldrig tidigare släppts på skiva. Hennes tidiga sånger är klart inspirerade av tidsepokens musik, och västkustpoppens hippieromantik (Raining down on my house, inspelad 1968, har en enveten sitar i kompet). Men här finns också inslag av funkig jazz, storslagen pop och rörande ballader. Och naturligtvis hennes egen version av Windy.
Nej, Friedman är ingen medelmåttig hippie med musikaliska ambitioner. Windy visar upp såväl en begåvad låtskrivare som en skicklig gittarist, med en beslöjad kraftfull röst och imponerande röstkontroll som utan att anstränga sig kan få ens nackhår att resa sig, som på Randy Newmans I think it’s going to rain today.