Ibrahim Maalouf

Dela den här recensionen:

Född 1980 i Beirut och uppväxt i Paris. Och så, 45 år efter att Miles Davis tog sin legendariska kvintett på Europaturné, tar Ibrahim Maalouf sin fyrventiliga trumpet till New York för att, på en halv dag, med sin kvintett spela in Wind, live i studion, utan omtagningar. På inspelningen infann sig tyske pianisten Frank Woeste, som även hjälpt till med arren, samt amerikanerna Larry Grenadier (bas), Clarence Penn (trummor) ock Mark Turner (saxofon), alla tre välkända såväl på traditionella som på mer avantgardistiska jazzscener.
Wind skulle kunna sägas vara en något arabiskt kryddad förlängning av Miles Davis Quintet live in Europe 1967, samtidigt som det är ett nytt soundtrack till René Clairs stumfilm från 1927 La proie du vent (eng titel: The prey on the wind). Låtordningen och titlarna är Ibrahims upplevelse när han första gången såg filmen. Detta sammanfaller även med de känslor han har under skapelseprocessen när han komponerar ny musik. Vackrast på Wind är den knappt minutlånga Waiting 2 med Ólafur Arnalds-liknande piano.
I det tjocka blanka konvolutet, inuti den lilla box som cd:n ligger i, får man sida för sida, låt för låt, se hur bilden på framsidan tar form. Hur filmen blev med sitt nya soundtrack är däremot mycket svårare att få reda på. Hittar den inte någonstans på nätet. Men så är det ju med en skön svalkande sommarvind – man hör den, kan njuta av den, men ser den inte…