Sutari

Dela den här recensionen:

Polonaise är en fransk benämning på något från Polen (en dans). Samma är det ungefär med polynéerna, alltså de där kakorna som i västra Sverige benämns som kejsarkronor. Och vad har dessa med denna skiva att göra då? Jo, förutom sina tre fina röster och helt vanliga fioler samt naturljud, såsom vind och vatten, som berikar stämningen på denna skiva, så använder Sutari diverse husgeråd att spela på. Rivjärn, kakformar, kastruller, brödkavlar, eller vad det nu är som låter här.
Inte helt nytt, alla har vi väl bankat på kastruller i de yngre åren. På Wiano tar dock de tre polskorna Basia Songin, Kasia Kapela och Zasia Barańska dessa köksinstrument till betydligt högre höjder än bara skrammel. Inledningsvis lite stillsamt med vatten och lite skratt som rytmiskt komp och stick. Skivan stegrar efter några låtar, med hjälp av en ilsken fiol, snabbare sånger och bland annat en elvisp.
Köksredskapsanvändandet är genialiskt genomfört, Kapela och Barańska är duktiga violinister, sången är ypperlig, i exempelvis den sällsynt skramliga och livliga Mazurek dance. Och det är ju som alla väl förstår en dans från Polen. Populär även i Sverige, snabb tretakt, ungefär. Men passande nog är Mazurek också en kaka som äts till jul och påsk och andra högtider. Kalina Malinas ettriga sång har komp av fiol, folkbas (ståcello), klockor och hundskall. Oerhört fantasifullt men låter inte ett dugg krystat. Elvis P klarar jag mig utan men Elvispkomp är fint.