Joan Baez

Dela den här recensionen:

Joan Baez ser osedvanligt glad ut på skivomslaget till första studioproduktionen sedan 2009, men på dessa melodiskt vackra sånger är hennes röst desto allvarligare, delvis beroende textinnehållet.
”I need another world, this one’s nearly gone”, sjunger hon i en uppgiven sång skriven av Anohni (som förut hette Antony) och avslutar med Tim Eriksens I wish the wars were all over, som är en variant på en gammal folkvisa. Två sånger, däribland den fina titelsången, är skrivna av paret Kathleen Brennan och Tom Waits.
Smått obehaglig och svår att glömma är Zoe Mulfords The president sang Amazing grace. Den handlar naturligtvis inte om den nuvarande presidenten utan om den fruktansvärda händelsen då en ung rasist sköt ihjäl nio personer i en kyrka i Charleston, South Carolina, 2015, efter att ha medverkat i deras gudstjänst. I en minneshögtid visade den dåvarande presidenten att han kunde sjunga och det kan också Joan Baez absolut fortfarande. Sjuttiofem år ung och med sin enastående stämma i behåll har hon ändå deklarerat att hon nu ska ut på sin sista långa turné, med inledning i Stockholm.
Med sig på denna cd har hon multiinstrumentalisten Dirk Powell på stränginstrument, fiol, dragspel och keyboards samt sin egen son Gabriel Harris som står för rytmerna, vilket han gör snyggt men kanske lite väl återhållsamt. Styrde det hela gjorde välmeriterade Joe Henry.
Alla sköter sitt arbete väl men med tanke på att Henry även producerat stjärnor som Salif Keita och Elvis Costello kunde arren kanske ha överraskat lite mer, även om det ganska stillsamma kompet har en fördel genom att det framhäver texterna. Dock får erkännas att där är några solon som sticker ut, inte i originalitet utan i skönhet. Stilfull avslutning på en lång karriär, men jag är inte säker på att detta är den sista skivan, även om den amerikanska folksångens leading lady nog gör klokt i att ta det lite lugnare med turnerandet.