Bridget Marsden

Dela den här recensionen:

Låtspelet i den lilla finnmarksbyn i det östra hörnet av Dalarna har satt djupa spår inom den svenska folkmusiken. Den mångfald av spelmän som under generationer funnits i Bingsjö lade tidigt grunden för en lokal spelmanskultur. Den har givetvis förädlats i en utvecklingsprocess där musikaliska intryck och influenser från flera håll kunnat formas till det vi nu känner igen som Bingsjömusik.
För många nutida yngre fiolspelmän har denna repertoar en särskild betydelse. Det är musik som genom tiderna framförts av de namnkunniga föregångare som nu fortlever som profiler i byns spelmanshistorik. Dessa spelmän som lämnat efter sig vackert skimrande klenoder ur en traditionsmättad musik. Låtar som inbjuder till ett individuellt utformat låtspel, då som nu.
Engelska Bridget Marsden tillägnar sin nya skiva den musik som en gång mötte henne i Bingsjö och som fick henne att bli kvar som folkmusiker i Sverige. Vi som 2010 på Musikmuséet i Stockholm upplevde hennes interaktiva klingande utställning med samma namn som skivan, kunde då inte veta att hon skulle komma att bli en av de främsta unga uttolkarna av Bingsjörepertoaren.
Med utgivningen av sin skiva visar hon den suveräna nivå hon nått både som solospelman och i samspel; känsligt intuitiv, tekniskt driven och vackert utsmyckande i sitt fiolspel. I flera av numren spelar hon i par med några av våra främsta yngre spelmän med Bingsjölåtar i sin personliga repertoar; Ellika Frisell, Emma Reid och Jon Holmén. De lyfter i sitt ovanligt täta stämspel de kända låtarna till nya dimensioner. Musiken skapas på nytt men är ändå mättad av tradition och fylld av spår efter byns tidigare fiolspelmän. I låtspelet lever historien.
Repertoaren på skivan utgår i stor utsträckning från låtar efter Pekkos Per, storspelmannen i Bingsjö under 1800-talet. Han lämnade efter sig det rika låtmaterial som blivit en viktig del av Bingsjömusiken, ett musikaliskt arv som utmanar varje fiolspelman av rang. Här är det nu Bridget Marsdens tur att sätta sin prägel på de låtar som genom sin melodiska styrka öppnar möjligheter för ett personligt utsirat fiolspel. Hon ger Bingsjölåtarna en egen lyster.