Folke Dahlgren, Bruno Andersen

Dela den här recensionen:

Säckpipa och vevlira i händerna på två herrar med skägg … Det låter ju hur segt som helst … gäsp. Hur ska man hitta stöd, pengar, till det här? Jag gissar att de här stackarna helt enkelt gillar det de gör. De vevar, blåser och klämmer påse med en tanke, en egen tanke. 

Ju längre jag lyssnar desto närmare kommer vi till den punkt när det borde spricka. Men den kommer aldrig. Det håller. Herrarna har vaskat fram bortglömda pärlor från sina fiskevatten i Västmanland. Sexton låtar efter Axel Inge, Gustaf Wallin, Jan-Erik Hammarberg och deras samtida.

I botten läggs en bordun och ovanpå kommer melodin, oftast enkel men raffinerad. Det slipas och gnuggas. Det gnager på som ett projekt på träslöjden. Jag gillar det. Folke & Bruno det är grejer.