The Klezmatics

I intervjun med The Klezmatics i förra Lira-numret kunde läsaren ta del av trumpetaren Frank Londons beskrivning av deras nya album som en skiva där i stort sett varje låt är politisk, och det blir uppenbart redan i titeln. ”Vi måste kämpa!”, är uppmaningen, och det brakar igång direkt i öppningsspåret Un du akerst där London har klätt en runt hundra år gammal text i punkigt ösig musik med tvåtaktstrummor och melodislingor i vansinnestempo. Originaltexten är på jiddisch, men i några verser på engelska kommer en gästande kör in och skanderar, och förstärker budskapet om att förena oss med arbetarna i kampen för rättvisa arbetsvillkor. 

Musikaliskt är We were made for these times mycket varierad, inte minst tack vare en lång rad gästartister. Titelspåret är gospel där bandets leadsångare Lorin Sklamberg, gästande Joshua Nelson och Lavender Light Gospel Choir står för en mäktig vokal uppvisning. I några instrumentala spår briljerar i synnerhet Lisa Gutkin på fiol, Matt Darriau på kaval och träblås, och Frank London på trumpet medan trummisen Richie Barshay får långa soloavsnitt i Payklers tants. I Ikh ken nit zogn vitsn möts swing, scatsång av Janis Siegel och klezmerns typiska ”oy oy oy”- refräng, och Woody Guthries Deportees om deportationer av utländska arbetare framförs på jiddisch, spanska och engelska. 

Detta är The Klezmatics första album på tio år och släpptes givetvis första maj. Det var väl värt att vänta på, och bandets uppmaning till politiskt engagemang är nog så viktig, inte minst just i dessa tider.