Open String Department

På norska Open String Departments fjärde fullängdare finner vi dem förstärkta av ”sanger extraordinaire, fløytist og mandolinist” Siril Malmedal Hauge. Oslokvartetten mixar americana, bluegrass och jazz på ett sätt som för tankarna till Alison Krauss, Punch Brothers och Bill Frisell. Tidigare har det övervägande handlat om instrumentalmusik, men adderandet av Siril Malmedal Hauges vackra stämma förstärker musikens vadderande inverkan ett par snäpp.

Vi har att göra med skickliga musiker i de båda stämsjungande strängguttene Magnus Wiik (mandolin, banjo, dobro) och Espen Bjarnar (akustisk och elektrisk gitarr). Den verbalt mer tystlåtna kontrabasisten Aksel Jensen icke att förglömma. Efter snart ett halvannat decennium tillsammans i replokaler och på scener hakar de tre in i varandra på ett sömlöst vis.

Wiik står för allt material, förutom Elliott Smith-covern Baby Britain och nytillkomna sångerskans komposition No TV, där hon också trakterar gitarr. Det är en låt med en smula mer svärta än de övriga spår.

En annan låt heter Dangerous stuff, men Open String Department låter allt annat än farliga. Det är en vänlig och välljudande musik, samproducerad av bandet och Leif Johansen (A-ha, Marius Müller). Det mjuka soundet bäddar in lyssnaren i en värld där den sprakande brasan aldrig tycks långt borta.