Green Diesel

Dela den här recensionen:

Pressreleasen presenterar Green Diesel som ett band som specialiserat sig på innovativ folkrock. Det är onekligen en otjänst. För Green Diesel är visserligen ett ganska kompetent men föga originellt band. Att de hämtat inspiration från genrens stilbildande band står klart från början av spår ett, som är ett direkt citat från Steeley Spans andra album. Och mycket annat av vad Green Diesel tydligt eftersträvar har också redan gjorts av Steeleye Span, med mer kvalificerad sångare och instrumentalister.
Men visst finns det inslag av hopp och starkare personlighet på Wayfarers all: på instrumentala Minoorne Labajalg, covern av Peter Bellamys Kipling-tonsättning Oak, ash and thorn, samt Drive the cold winter away och titelspåret, komponerade av bandets gitarrist. Men definitivt inte på reggae-inspirerade Shiny O/Drummond castle.